WO-WO kennel. Leonberger

Zorro Zorro vår älskling. 

Varför fick vi inte ha dig kvar ytterligare ett antal år? 

 

 

Vi hade  8 Leonberger fram till i sommras. Sedan inträffade något som inte överhuvudtaget fanns i våra tankar. Zorro lämnade oss helt plötsligt, bara 2 år och 9 månader gammal.

Vår älskade Zorro

 

Vår älskade, fantastiska och helt underbara Zorro. Här tillsammans med Otto och Wilma. Zorro är längst fram.

 

 

 Leonberger Zorro

Denna bild är tagen på Zorro bara 26 dagar innan han lämnade oss. Här som vi minns honom. En underbar vän! Han var en fantastiskt livlig hund men med mycket vänlighet i sig.

 

Första bilden på Zorro. Han var vår ljusblå valp och kom som nummer 4. Zorro föddes klockan 22.23 den 18/9 2008. Så liten och med vad vi trodde ett långt liv framför dig. Vi tyckte att Zorro var ett av de finaste namnen vi kunnde komma på, och vi gav det till dig. Det fanns naturligvis en orsak till detta, vi ville ha dig kvar!

 

Detta är den sista bilden som vi tog på Zorro bara ca 2 timmar innan han gick bort.

Zorro

 

Mellan dessa bilder har det förflutet nästan 2 år och 10 månader. Det är denna tid som vi skall försöka att minnas på bästa sätt. Att komma ihåg alla de trevliga stunder som vi har haft tillsammans med Zorro.

Samtidigt känns det så otroligt jobbigt att det bara blev denna tid. Det borde ha funnits så många fler år. Där vi hade kunnat ha glädje av vår samvaro med Zorro. Men även hans hundsyskon. Borsett från ett enstaka bråk med Zake och naturligtvis några enstaka morrande så har det fungerat jättebra. Och kanske framförallt med Zara. Zorro och Zara var nästan alltid tillsammans. Anledningen till detta var att de var mycket livligare och lekfullare än alla de andra hundarna. När de andra vilade så busade oftast desa två med varandra.

Så har det varit ända sedan valparna var små, Zorro har alltid varit den livligaste och busigaste av valparna. När Zorro flyttade till en ny familj som valp under en kortare tid innan vi tog tillbaks honom, så blev de mycket lugnare i valprummet. Zorro brukade flyga fram och tillbaks för att få fart på de andra. Det var bland annat denna livsglädje och glimten i ögat som jag saknar när jag nu tänker tillbaks på Zorro. Men samtidigt i hans fortfarande full fart framåt så visste han att han skulle vara lugn när man bad honom. Det var Zorro som alltid faktiskt tillsammans med Zara satt fint ner när de skulle få koppel på sig och gå ut. Medans flera av de andra inte gör det.

Zorro var även den som kanske hade mest vaktinstinkt i sig.

 

Vi kommer att berätta lite mer om Zorro här så småningom och sätta in lite fler bilder.

Men just nu väntar vi på att få reda på det slutliga obduktionsresultatet samt att få hem urnan med Zorro. Vi kommer därefter att göra en liten minnesplats där även hans koppel och halsband som han hade på sig när han lämnade oss skall finnas.

Lite historia om Zorro.

Zorro vissade redan efter ett par veckor att han var en livlig och aktiv valp. Han var i stort sett aldrig stilla mellan sin sovperioder. Var det någon valp som syntes så var det Zorro. Det var alltid full fart från det ena hörnet till det andra. Var det några valpar som lekte så nog var Zorro med. Zorro föddes med ett ganska stort navelbråck. Enligt vår veterinär så trodde han att det skulle växa ytterligare när Zorro växte i sig själv. Han trodde vidare att det skulle behöva opereras förr eller senare. Men ansåg att vi inte skulle operera det innan Zorra var 6 månader.

Från början hade vi tänkt att behålla Zorro själva, en av anledningarna var att vi tyckte om honom samt den andra anledningen var att vi ville försäkra oss om att han skulle bli opererad på ett riktigt sätt den dan som det var tvunget.

Men en dag så dök det upp valpköpare som ville i första hand ha en tik valp, vi sa att vi inte hade några kvar att sälja. Under samtalets gång så framkom det att det skulle kunna vara intressant även med en hanhund. Vi hade vid detta tillfälle fyra hanhundar. Zack, Zingo, Zimba och Zorro. Och egentligen var ingen till salu.

Familjen fastnade lite grann för Zorro trots hans brock. Vi förklarade situationen om att han skulle bli tvungen att opereras. Och vi måste vara försäkrade om att det skulle ske när han blev större. Vi fick löfte om att så skull ske. Vi hade mycket stora kval om vi överhuvdtaget skulle lämna Zorro ifrån oss Vi hade ju faktiskt bestämt oss för att vi skulle behålla honom. Men vi ändrade oss, för vi tänkte kanske det är bättre att Zorro får växa upp i en lugnare miljö där det inte finns så många hundar så att han växande brock inte skulle komma till skada. Vi kollade med ett par djursjukhus vad de beräknade att kostnaden skulle bli för att operera Zorro. Och sedan reducerade vi kostnaden med lite drygt detta belopp för att ha lite marginal. Men vi skrev även in i köpeavtalet att de hade full rätt sälja tillbaka Zorro till oss inom ett år och få tillbaks vad de betalade för Zorro.

Den 6/12 2008, när Zorro var 11 veckor så överlämnade vi Zorro till deras nya lyckliga ägare. Så såg Zorro ut den dagen.

Leonberger, Zorro

 

Vi skev då på vår hemsida.

"För ca 10 minuter sedan lämnad vår sista valp oss, av de som vi hade till försäljning. Att det skulle kännas så jobbigt, att på något vis avsluta denna valptid med att lämna ifrån oss så många av dessa helt fantastiska och underbara valpar hade vi inte kunnat föreställa oss. Men vi är ju ändå så lyckligt lottade att vi har fyra underbara små valpar kvar.

Det finns dock en sak som gör att vi är glada, och det är att även denna valp har kommit till en jätte trevlig och vänlig familj som har vårt största förtroende att få ta hand om vår lilla älskling Zorro.   En valp som överhuvudtaget inte varit till försäljning eftersom i trodde att denna valp skulle bli vit. Han är den ljusblå valpen som vi tidigare har skrivit om att vi skulle behålla. I och med detta så ligger han naturligtvis oss mycket varmt om hjärtat.

Men när vi märkte hur mycket han betydde för sina nya ägare så känner vi trots allt att det känns rätt."

Vi hade ganska mycket kontakt med de ny ägarna. Zorro mådde jättebra och vi fick många fina bilder. Däremot växte Zorros brock ganska mycket och vi kom överens om att Zorro borde opereras så snart som möjligt.

Den 19/1, altså 6 veckor och 2 dagar efter att Zorro hade kommit till en ny familj. Zorro är nu 4 månader så åker man till en veterinär för att förundersöka Zorro.

På kvällen den 19/1 ringde man mig och sa att man skulle ta livet av Zorro. Veterinären hade talat om för dem att Zorro hade ett hjärtfel som gjorde att han aldrig skulle överleva en operation.

Jag sa att jag ville köpa och hämta tillbaks min hund. Man ville dock ha några dagar på sig för att ta förväl av Zorro. Den 23/1 hämtade jag Zorro. 

Redan nästa vecka bokade jag tid hos veterinär Torkel Falk i Helsinborg, en veterinär som på den tiden deltog i ett projekt med svenska Leonbergerklubben för att se på hjärtsjukdomar hos Leonberger. Torkel Falk anses som en av de främsta veterinärerna i Sverige i fråga. Efter Ultraljuds undrsökning konstaterade Torkel att det inte fanns det minsta fel på hundens hjärt och att det dessutom inte gick att konstatera det hjärtfel som den tidigare veterinären sa att det fanns genom att se detta på röntgen som denna veterinär påstod. Däremot så såg torkel att Zorro hade ett brock även på sin hjärtsäck. Men Torkel sa vidare att detta inte var något större problem utan att han var övertygad om att det skulle gå att operera så att Zorro skulle bli helt frisk igen. Han skulle ta kontakt med en kollega som heter Fredrik Daniellson och be honom att snabbt lägga in en tid för operation. Även Fredrik Danielsson anses vara en av de absolut främsta veterinärerna i Sverige.

En vecka senare var Zorro opererad och allt hade gått bra. Jag frågade vid detta tillfälle om statusen på Zorros hjärta. Fredrik svarade, - Det är ca en timme sedan som jag såg Zorros hjärta när jag opererade honom. Och det finns inga fel på det hjärtat. Om någon säger det så vet dom inte vad dom talar om.

I vilket fall som helst så kom Zorro hem igen efter ett par dagar. Hemma fick han vara i stillhet i ett antal veckor så att allt skulle läka sig väl. 

Undan för undan blev bara Zorro bättre och bättre. Och från och med slutet mars/början april så var Zorro helt återställd. Han kunde åter igen ha full fart. Därefter så tog det ytterligare ett antal månader innan han hade kommit ikapp sina bröder i vikt.

Skall vi nu se något positivt i det hela så är det att sedan dess, nu i lite drygt två år och tre månade så har Zorro varit frisk och fått må bra och förhoppningsvis tyckt att han har haft ett bra liv. 

Vi har i alla fall aldrig en sekund ångrat att vi fattade det beslut som vi gjorde. Att du skulle få komma hem igen eller att vi lät undersöka dig och därefter operera dig.

Vi skall nu försöka att gå igenom våra bilarkiv och se om vi kan finna några fler bilder av denna tid.