WO-WO kennel. Leonberger

Sommar och semester 2013. Återigen med husvagnen och alla våra Leonberger.

Detta året bestämde vi oss för att göra en lång resa under 4 veckor till Norrland med Gällivare längst upp. Tillsammans blev det en resa på 374 mil. Men vi tycker absolut att det var värt denna långa resa. Norrland är underbart samtidigt som vi hade en fantastisk tur med vädret. 4 veckor med perfekt väder, första dagen vi körde regnade det hela dagen, vilket på ett sätt var bra. Men därefter hade vi bara solsken förutom tre dagar.

Under denna resa har vi träffat många trevliga människor och sett många vackra platser. Några ständiga frågor som dyker upp är hur det hela fungerar med så många och stora vovvar.

Några av frågorna är: Var åker vovvarna någonstans? Några trodde att de kanske åkte i husvagnen.

Var sover vovvarna? Ute eller i bilarna? Kommer de bra överens, när de är så nära varandra hela tiden? Tycker det att det är roligt? Blir det inte varmt inne i husvagnen för alla? Sedan kommer alla de andra frågorna, hur mycket äter de osv.

Men intresset för alla dessa vovvar är mycket stort. Det är i stort sett någon som vill prata om vovvarna och hälsa på dem hela tiden. Och när de dessutom upptäckte vår lilla valp Laban (som inte kanske alltid syntes först) så ville ju alla hälsa på honom också.

Leonberger Laban

Jättesöta Laban i gröngräset. Midsommar 2013.

 

Redan när vi börjar packa husvagnen  så blir alla vår gamla hundar fulla av intresse och skall ut till husvagnen med en gång. Det verkar som de alla älskar detta. Och då gäller det ju att ha full koll så att man inte missar något.

Så snart är det dags att börja resan och första frågan kan besvaras om var alla dessa vovvar åker.

De åker i bilarna. Vi är tyvärr tvingade till att ha två bilar när vi åker på semester. Vi fäller baksätena, vi behöver ju inte ha någon last i bilarna, allt packar i  husvagnen. Därefter får fyra vovvar hoppa in i den ena bilen och sedan fyra i den andra bilen. Många brukar då fråga om det inte är lite tråkigt att åka på detta sättet. Men vi har ju inget val, dessutom så brukar vi tala med varandra i våra mobil telefoner. Och sedan inte göra allför långa etapper. (utom hemresan från Piteå och hem 127 mil på samma dag och natt. Men med ett antal stopp för vovvarna)

Vid lastningen av vovvar så lärde vi oss från förra året när Princess var valp och ungefär lika gammal som Laban är idag att två av våra vovvar (Wilma och Zimba)under lång tid skulle leka, skälla och morra på Princess som åkte i sin bur då. Denna gång fick de åka i den andra bilen för att det skulle vara lite lugnare och tystare. 

Alltså. Laban, Princess, Zara och Zack i en bil. Samt Wilma, Zimba, Zam och Zingo i en bil.

Dags att starta denna första etapp, mot Vännäs/Umeå. Men nu var det en av de dagar som det regnade för fullt. Och regnet bara fortsatt under hela dagen. Vi hade från början tänkt att ta denna etapp i tre steg med två övernattningar.Men vem har lust att stanna och övernatta i regn. Vi tänkte att det skule sluta och bli bättre, men det blev nästan sämre. Så vi gjorde några kort stopp, rasta vovvar och tanka bilar. Vovvarna som var glada för att åka bil och åka på husvagnsemester var nöjda och sov i stort sett hela tiden. När vi på kvällen närmade oss Hudiksvall började regnet avta så vi beslutade oss för att göra ett natt stopp där för att fortsätta dagen efter. Lyckliga vovvar fickbekanta sig med denna nya plats under kvällspromenaden. Därefter grillning i vacket väder för en god natts vila efter en lång etapp på ca 75 mil.

Då kommer svaret på nästa fråga. Var våra vovvar sover. Alla vovvar sover i husvagnen. De brukar att ligaga i någon soffa eller på golvet och då och då så får vi besök av någon av våra vovvar i våra sängar. De brukar turas om så det finns nästa alltid någon att kramas med eller kämpa om att få plats i sängen med. Framför allt när kanske är två eller i sällsynta fall tre som har bestämt sig för att de samtidigt skall ligga i någon av våra sängar. Laban sov i sin bur i mellan våra sängar. Men detta är inget större problem, vovvarna tycker ofta att det blir för varmt att ligga i sängen efter ett tag och flyttar då på sig.

Någon brukar fråga om husvagnen är avdelat så att vovvarna sover i ett eget utrymme. Men så är det inte, alla kan röra sig som de vill.

En annan fråga är om det inte blir varmt med alla vovvarna i husvagen. Som tur är har vi en jättebar AC anläggning som vi bara ställer in på 19 eller 20 grader. Det står den på alltid. Då är det rätt temperatur hela dygnet oavsett om det är varmt eller kallt ute. Och när det är riktigt varmt ute så brukar vovvaran föredra att ligga inne i husvagen även under dagarna där det är svalt och skönt. Så ofta brukar vi varva så att hälften är utanför och hälften inne.

Här kommer en bild från insidan, dock under dagtid.

husvagn

U-soffa lägst fram med plats för tre till fyra vovvar, L-soffa i mitten där två vovvar brukar ligga. Sängar längre bak. Samt toalett och dusch längst bak. Detta var vår gamla vovve Ottos favoritplats alla de åren som han levde och var med på husvagns semester. Den var hans plats, där fick han ligga i lugn och ro. När han inte låg jämte husse i sängen. Men ofta ligger de på golvet där det är kallast.

Dagen därpå fortsatte det finna vädret på vår väg mot Vännäs. Alla vovvar inpackade och ca 30 nya mil att köra. Här stannade vi i tre dagar och kombinerade detta med två hundutställningar. Leonbergspecialen i Vännäs samt med den vanliga utställningen i Vännäs. Jättefint väder och fina pomenadgångar att rasta hundarna. Träffade en massa trevliga människor att umgås med både på dagtid samt kvällstid.

Vi stannade en dag efter utställningen så helt plötsligt var det ganska tomt där vi stod.

Fem vovvar ute + Laban i sin bur (syns knappt precis utanför tältet under markisen). Två är ute på promenad.

leonbergersemester

Detta året hade vi beslutat oss för att inte ta med det stora förtältet som täcker hela vagnen. Är jättebra för då kan alla vovva ligga inne i det om de vill. Men det är så jädra jobbigt att sätta upp så det fick stanna hemma eftersom vi skulle stanna på så många ställen. Och det gick faktiskt lika bra på detta sättet.

När vi kommer fram blir vi klara på kanske en halvtimme till en timme. Med det andra tältet så tar det mer än halva dagen. Är det då dessutom jättevarmt så är det mindre trevligt.

Inför detta året så hade vi gjort tre finna dekaler att sätta på husvagnen med en bild på vår saknade Otto. En på varje sida och en där bak. Redan på första sträckan upp till Hudiksvall så blåste båda sidodekalerna av, antaligen så satte vi dit dem för slarvigt. Men den där bak klarade sig hela vägen hem.

Leonberger Otto dekal

Nästa etapp blev kortare när vi åkte till en underbar camping, Bovikens camping i Skellefteå. Här stannade vi lite över en vecka. Hela tiden med ett underbart väder. Med ljuvliga långa kvällar med vackra solnedgångar. Platsen vi hade låg bara kanske 30 meter från strandkanten. Detta är ett ställe som vi gärna skulle vilja åka tillbaks till. Nära att bada för hundarna var det också. Hade vi varit själva hade det bara varit att öppna dörren och sedan hade det varit full fart ned till vattnet.

Bovikens camping Skellefteå

Och här med  en bild på kvällen med en fantastisk solnedgång. Varje kväll lika vacker. En perfekt omgivning att se ut över tillsammans med något gott från grillen och några glas gott rött vin. Och dessutom med alla sina fina Leonberger liggandes runt omkring. Vi firade även midsommar här några dagar senare, med samma fina väder.

Solnedgång

Erkännas kan att vårt intresse för att campa inte har varit speciellt stort tidigare. Vårt intresse för detta startade när vi hade köp våra första Leonberger, Otto och Wilma år 2005 och 2006. Men det är något som vi aldrig ångrat. Och denna känsla har blivit ytterligare stärkt under denna resa. Vi tror att många kan hålla med. Sedan är det även så att det är mycket lättare för oss med så många vovvar. Man packar med allt man behöver och sedan finns det där. Inget packa upp och packa ned hela tiden. Man kan lätt få med allt som vovvarna behöver, skålar, mat, utställningsgrejor mm. Man har sin egen säng, kök, toalett och dusch. Och inte minst ett perfekt klimat tack vare AC hela tiden. Och inte minst inbyggda myggnät för alla fönster. Myggnäten hade vi inte så stor nytta av här, men i Gällivare, men det kommer vi till senare.

Härifrån styrde vi mot Kalix för att stanna där ca en vecka innan vi skulle åka på hundutställning i Gällivare. Och i Gällivare fick vi "slåss" med alla mygg i två dagar av tre.

När vi kommit fram till strax utanför Kalix till en camping som heter Frevisören, märkte vi att vi hade samma fantastiska möjligheter till bad för våra hundar. Här låg vi kanske ca 100 meter från stranden. Leonberger badar

Lilla Laban försöker hänga med de stora vovvarna ut i vattnet. Wilma längst ut, hon älskar att bada och vill helst komma ut så långt aså att hon kan simma runt. Zingo och Zimba är mer för att bara hoppa omkring i vattnet.

Även här var vädret fantastiskt med solsken från klarblå himmel och jättevarmt. utom en dygn då det regnade och blåste rejält. Det blåste så att hela tältet var på väg att blåsa bort trots en skapligt bra förankring.

Badande Leonberger

Vattnet  var varmt som i södra Europa på grund av att det var så långgrunt. Men alla vovvar trivdes.

Bottenviken

Utsikt över bottenviken med lyckliga vovvar.

 

Här i Kalix var det just under hela dygnet. Men vi hade bestämt oss för att få uppleva midnattssolen och för att göra detta måsta man passer polcirkeln. Så nästa mål var Gällevari där vi också tänkte besöka hundutställning där. På morgonen var det gråmullet och strax efter att vi börjat vår resa så började det regna. Sedan regnade det mer eller mindre under två dagar. I och för sig inga proböem när man i alla fall skall sitta i bilen en längre tid. Men det är klart att om det är fint väder så är det roligar att stanna och rast under vägen. Efter knappt 10 mil  så passerade vi polcirkeln i regn. Väl framme i Gällivare var det fortsatt regn. Detta är ett av de få tillfällen som det är mindre roligt att sätta upp tält så vi fällde bara ut markisen. Och tog en snabb rastning av vovvarna. Därefter in i husvagnen i högsta fart. Och anledningen var inte enbart at det regnade utan i Gällivare fins det mycket mygg som verkar stormtrivas just i detta väder. Så denna kväll ingen grillning utan mat i husvagnen och titta på tv hela kvällen. Och när vi skulle ut med vovvarna så var vi glada åt våra  inköp av mössor med nät att fälla över hela ansiktet och halsen. Dessa hade vi köpt hemma för vi trodde nog att vi skulle träffa på mygg för eller senare på vår norrlandssemester. Så iklädda mössor, heltäckande kläder, byxorna nedstopade i sockar samt handskar och massor av myggmedel så vandarade vi runt bland lokalbefolkningen i kortbyxor och kortärmat som mars människor. Men det viktigaste var att vi fick inga myggbet. Och vovvarna brydde sig lika lite om myggen som lokalbefolkningen. Som tur är. Även på camingplatsen satt en del ute och grillade i korta kläder. Vi förstår inte hur detta är möjligt. I vilket fall som helst så ville vi ju se midnattssolen så vi tittade ut genom fönstrena några gånger under natten. Tyvärr var det molningt men man kunde då och då se skymtar av solen i diset och molnen. Sedan på söndagen var det dags för hundutställning och då lyste solen från en klarblå himmel. Jätteskönt väder och en fin dag med sol men inte allt för stekande värme. Zam fick Exellent samt blev placerad som  1 i KK, Princess fick Very Good och blev placerad 1 i JUNKK.

När vi lämnade campingplatsen så frågade de om vi skulle komma tillbaks nästa år på utställningen. Men nästa år kommer vi inte att ha semeter vid denna tid så vi kommer att missa alla myggen i Gällivare. ;-). Men om vi skulle veta att det skulle vara strålande solsken utan mygg så skulle vi gärna åka till Gällivare igen. Men man vet ju inte, trevliga människor och så vill vi ju gärna kunna sitta ute mitt i natten i strålande solsken och grilla något gott med ett glas vin i goda vänner slag.

Leonberger Zinga och Zam

Vovvarna älskar att campa, att få ligga ute och se påallt som händer runt omkring. Här på Bovikens camping. Zingo och Zam i förgrunden.

 

Nu hade vi nått vår punkt längst hemifrån. Det var dags att börja återresa i stålande solsken. Vårt mål var nu hundutställningen i Piteå. Men tills dess hade vi ca en vecka. Så vi återvände till Frevisören i Kalix för nya sköna hundbad under några dagar. Denna gång inte lika stekande hett som förra gången men ändå solsken och värme.

I Piteå campade vi på utställningeplatsen under två dagar. Man kände igen fler och fler människor från de tidigare utställningara som vi varit på. En av höjdpunkterna från denna resa är alla trevliga människor som vi träffade på, både med Leonberger och andra raser.  Även här i Piteå var det stålande väder. Piteå är en jättefin liten stad och vi passade på att inhandla lite av traktens löjrom för att göra en festmåltid så här i slutet på vår semster. En trevlig kväll med som vanligt lyckliga vovvar. Nämnas kan här att alla vovvarna har mått jättebra under denna ca 4 veckors husvagns semester. De gamla är ju vana. Princess har varit med en sommar tidigare. Men även lilla Laban verkade trivas jättebra. Allt har fungerat med hundarna, knappt ett enda litet morrande trots att det blir ganska tätt för dem under långa tider. Detta är en sak som ytterligare gör att semestern blir perfekt.

En annan sak som har varit bra med denna resa är att Laban har fått en hel del social träning genom att få träffa en massa andra människor och hundar. Laban har även fått träna någon gång då och då på att stå fint. Och ibland går det bra och i bland mindre bra. Här kommer en bild på Laban inte där han står som finast utan som mer visar vad han tycker om att han skall stå fint. Men trots allt är han jättesöt.

Leonberger Laban

På söndagen utställning i stålande solsken. Zam fick Exellent samt blev placerad som  1 i KK, Princess fick Exellent och blev placerad 1 i JUNKK. En bra avslutning på semestern.

Nu återstod bara hemresan, 127 mil tillbaka till hemmet. Vi hade planerat att göra två stopp på vägen hem. Men hemlängtan är alltid stor när man väl har bestämt sig för att åka hem. Så vi sa att vi kör så långt som vi orkar och kan. Tillslut blev det så att vi körde hela resan hem på en gång. Vi stannade vid ett antal tillfällen längst vägen för att rasta vovvarna och för att tanka och dricka en kopp kaffe. Erkännas kan att vi var ganska matta när vi kom hem vid 5 tiden på morgonen. Men solen hade då börjat gå upp även hemma. Även vovvarna verkade jättelyckliga över att vara hemma igen. Alla rusade runt i sina hundgårdar för att undersöka att allt var det som det skulle. Vi kunde sätta oss ner för att koppla av tag innan några timmars välbehövlig sömn.

Vi hade en helt underbar semester. Allt fungerade jättebra bland annat tack vare våra fantastiska vovvar. Vi vill även sända ett stort tack och en hälsning till alla de trevliga människor som vi har träffat under denna resa. Vi hoppas att få återse en del av er när ni kommer till södra Sverige, kanske på någon hundutställning.

Nu är det snart dags att börja planera för nästa semester.