WO-WO kennel. Leonberger

 

Anledningen till varför vi valde Leonberger.

 

Vi säger bara fyra ord. 

Gossiga!   Underbara!    Kärleksfulla!    Din bästa vän!

 

          Leonberger,bild 1.                Leonberger, bild 2

            Wilma 18 månader - Jag ligger helst hos matte.             Otto 15 månader väntar på att få apelsinklyfta.

  

Claes.

Första gången jag såg en Leonberger var någon gång i början/mitten på åttiotalet. Jag var på väg att hälsa på ett par bekanta i Bohuslän. Det var sommar och vackert väder och jag stannade till på en uteservering för att ta något kallt att dricka. Det var då jag såg den,  längst bort satt den, den största och lurvigast hunden som jag någonsin sett tidigare. Han satt där i lugn och ro jämte sin husse vid ett bord,  och man såg i förhållande till bordet att han var jättestor. Om jag skall vara ärlig, så visste jag på den tiden inte att det var en Leonberger.

Jag tror att det var då som jag egentligen bestämde mig för att jag någon gång i framtiden skulle skaffa en sådan hund.

Nästa gång jag såg en Leonberger på närmare håll var i början på nittio talet. Jag så en annons i en tidning om att det fanns en kennel som hade några Leonbergervalpar för leverans. Naturligtvis var dom mer eller mindre oemotståndiga. På den tiden var jag singel och reste ganska mycket internationellt i mitt arbete, så vid närmare eftertanke så insåg jag att detta kanske inte var rätt tillfälle att köpa en valp. Men mitt intresse av att en gång få ha en Leonberger blev i alla fall inte mindre.

 

Eva. 

För min del så träffade jag på en Leonberger för första gången i slutet på 80-talet. Leonbergerhundarna var ju inte så vanliga på den tiden. Jag hade själv hund, men när jag såg denna fina Leonberger tjej hemma hos en vännina för första gången så blev även jag såld på att någon gång vilja få äga en Leonberger. Jag träffade sedan denna Leonberger tjej vi flera tillfällen och tyckte varje gång att hon var lika fin, men framförallt att denna stora hund var så snäll och barnvänlig, trots att man ofta kanske har stor respekt för så här stora hundar. Därefter så har jag vid några tillfällen sett Leonbergers, men har under denna tid både haft en hund åt gången eller två så det riktiga läget att införskaffa en Leonberger har inte funnits. Men även jag har haft intresse av att en gång få ha en.

 

Så äntligen fick vi möjlighet att få ha en Leonberger.

För ca 12 år sedan träffades vi och flyttade tillsammans ut på landet. Eva hade med sig en hund som hette Tabac in i vårt förhållande. På den tiden var Tabac ca 8 år och vi började tänka på att kanske skaffa en ny valp efter som Tabac undan för undan blev äldre och äldre. Tyvärr så finns det ju en bortre gräns även för en hund. Vi gick igenom alla de olika hundraser som vi haft under åren, samt en del hundraser som vi inte hade haft. Det var då det slog oss att vi både ville ha en Leonberger.

 

Nu startade jakten på Leonberger.

Även om det inte var så länge sedan så fanns det inte alls så många Leonbergervalpar att köpa i vårt närområde. Men vi fick till slut kontakt med en kennel som planerade att de snart skulle ha valpar.  Det blev dock inga valpar hos denna  kenneln vid detta tillfälle.  Vi fick fortsätta vårt sökande. Efter ett tag fick vi reda på en kennel som skulle få valpar i mars månad 2005. Vi åkte och besökte denna kennel och fick träffa de båda vovvarna som skulle få valpar så småningom. Vid detta möte bestämde vi på plats att vi ville ha en valp och i detta fallet om möjligt en hanhund. Valparna kom, och vi fick se dem på bild via internet under tiden de växte upp.

Spänningen blev med tiden större och större och tillslut var den stora dagen inne, vi skulle nu besöka valparna 5 veckor gamla. Alla var jättesöta små livliga krabater. Vem skulle vi helst vilja ha? Svaret var egentligen alla. Men till slut enades vi om vilken valp vi skulle få köpa.  

Under veckorna fram till leverans så höll vi kontakt med vår valp genom att se bilder på den. Och sedan kom vecka 8 i valparnas liv. Dagen närmade sig när vi skulle bli lyckliga Leonberger ägare.

Stolta åkte vi hem och visade upp vår valp för vår gamla hund, de fick sedan möjlighet att leva tillsammans  under ca ett år.

Från den dagen har vi aldrig ångrat att vi köpte en Leonberger. Tvärtom intresset hade bara ökat. Vi ville ha fler. Första steget var då att finna en passande Leonberger tjej åt vår kille. Eftersom Otto är ganska mörk  så letade vi i första hand efter en som var lejongul. Vi hade ett krav till och det var att inavelsgrade skulle vara så låg som möjligt om vi nu eventuellt skulle vilja ha valpar i framtiden. Något som vi kanske drömde om men inte hade bestämt. Till slut fann vi henne, vår underbart och kärleksfulla Willma.

 

Vad som hände sedan får ni läsa om under stolta föräldrar.