WO-WO kennel. Leonberger

Våra planer för framtiden.

 

Lite bakgrund

När vi fick glädjen att köpa vår första Leonberger som vi döpte till Otto tänkte vi nog inte mer än att ha en god vän, en hund som skulle ge oss en ömsesidig glädje. Vi tänkte även på Tabac, den hunden som vi redan hade, att han skulle få ett sällskap. Tabac var ganska gammal vid denna tidpunkt, men så länge Otto var liten så var Tabac jätteförtjust i Otto. De lekte och hade det jätteroligt under ca ett års tid. Ju större Otto blev desto jobbigare tyckte Tabac att det blev att leka med Otto. Tabac fick själv bestäma hur länge han ville leka med Otto. Först släppte vi alltid ut Otto och sedan fick Tabac bestämma om han ville gå ut eller stanna inne. Tabac blev ca 11 år och mot slutet så tittade han ut genom dörren. Var Otto ute så vände Tabac och gick  in igen. Naturligtvis hade Tabac rätten att var ute, vi tog in Otto och så fick Tabac gå ut och göra vad han ville.

Tyvärr kom en dag när Tabac inte levde längre. Otto letade varje dag efter sin kompis. Det var då vi bestämde oss för att skaffa en vän till honom. Vi funderade länge om vi skulle ha ytterligare en hanhund eller om vi skulle skaffa en tik.

Till slut bestämde vi oss att skaffa en tik, vi tänkte då - tänk vad roligt om vi skulle kunna skaffa oss en kull med valpar någon gång i framtiden. Med då hade vi inte så mycket längre planer än detta.

När vi sedan fick vår första kull med valpar som vi kallar Z-kullen så bestämde vi oss för att vi skulle behålla två av valparna. Men längs resan gång så kunde vi inte göra oss av med ytterligar två av valparna. Nu hade vi kvar fyra. Därefter fick vi av olika orsaker som vi talat om tidigare, allergi samt ett felaktigt omdömme från en veterinär som sa att hunden skulle dö, tillbaks två av våra valpar. Dessa två ville vi därefter inte sälja vidare. Nu hade vi 6 valpar av 13 kvar samt föräldrarna, Otto och Wilma. 8 Leonberger, nästan alla sa. - Det kommer inte att fungera. Låt oss säga så här. Det har varit mycket arbete, det blir mindre och mindre dag för dag. Men det viktigaste är att vi inte ångrar allt detta arbete. Vi har ibland haft förfrågningar om vi vill sälja någon av våra hundar. Men svaret är alltid det samma, NEJ. Vi älskar dem alla och kommer att behålla dem så länge de lever.

 

Men nu till framtiden.

Vi kommer inte till att ta några fler valpar efter Otto och Wilma, Wilma är snart 7 år och Otto snart 8 år. Vi tackar så mycket för den underbara kull med valpar som vi fått efter dessa. Nu skall Wilma och Otto bara ha det lungt och skönt i framtiden.

 

Men vi skulle gärna vilja fortsätta med denna linje på något vis. Och om allt går som vi vill och hoppas, kommer vi att fortsätta med detta  med Zam.

Zam är en av de hundarna som vi fick tillbaks, Zam är även den hunden som det har gått bäst för på de flesta av utställningarna.  Zingo var en av de som vi behöll från början. Även för honom har det gått tillräckligt bra för på utställningar för att fylla LBK´s idag gällande utställningskrav. Men vi kommer inte att avla på honom.

 

Vi kommer nu att fortsätta att ställa ut dessa båda två ett tag till. Framför allt för att vi tycker att detta är roligt. Men även för att få kanske ännu bättre mertiter på Zam. Zingo är mest för att han tycker att det är roligt och dessutom så trivs Zam bättre på utställningar om Zingo är med. De är som vi har skrivit på många andra ställen på vår hemsida, mycket nära varandra och alltid tillsammans. Det har hänt vid ett par tillfällen att Zingo inte varit med och då tycker inte Zam att det är roligt.

 

Vi har nu köpt in en fin tik Princess. Man kan dock aldrig veta om allt ändå kommer att gå bra. Men om det gör det så skall vi försöka få en kull med valpar om ca 2 - 2,5 år.

Skulle allt gå bra med Princess och om det  utav någon anledning inte skulle fungera med Zam,  så kan vi tänka oss att köpa in en passande hanhund att para med Princess. Ett annat alternativ är att försöka finna en fin och passande avelshanne att para med Princess. Och få valpar på detta sätt. Men fortfarande tycker vi att det skulle vara roligare att få valpar efter två hundar som vi har själva.

 

Förutsättningen för att vi skall ha en kull med valpar till är bland annat att båda vovarna skall:

  

1. Vara friska mentalt och fysiskt. = vara mentaltestade både efter MH test och vårt sett att se på hur mentalt bra de är. Samt att veterinären ger ett odömme att de har en fysiskt bra kondition. Vi tycker att det viktigast är att vovvarna i första hand har ett balanserat temprament och fungerar bra både i sin kontakt med människor samt andra hundar.

Alla våra vovar är det idag. Till stor del på grund av uppfostan men även på grund av de egenskaper som Otto och Wilma har.

 

2. Att de är fria från höftleds och armbågs problem, röntgade.

 

3. Att de har gått godkännande av sina ögon, genom ögonlysning.

 

4. Att de har bra utställningsmeriter med ett högre krav än vad som idag gäller, enligt vad Svenska Leonbergklubben fastställt.

 

Och inte minst och det viktigaste.

 

5. Att de inte har några neurologiska sjukdomar enligt de senaste tester som finns vid det tillfälle som avel skall ske. Idag finns test för LPN1.

Det första genetiska test som kan göras vad det gäller LeonbergerPolyneuropati. Men det finns flera varianter, så det kanske kommer ytterligare tester senare.

Och detta är en ytterst otrevlig sjukdom som måste tas på största allvar. Och allt måste göras för att se till att detta inte förs vidare genom en icke starkt kontrollerad avel. Detta är ett ganska nyuppmärksammat problem. Så det kommer säkert att framkomma mer informtion i denna fråga med tiden.

Så du som köper valp, kolla upp detta först och var helt säker på att dessa anlag inte finns i din valp.