WO-WO kennel. Leonberger

Dagbok

Här berättar vi vad som händer på vår kennel.

Nu har de senaste valparna redan blivit 1 år och tre månader gamla. Chita, Chico och Chabo.

Över ett år sedan vi hade tid att skriva här. Kanske vi skall döpa om denna sida till Årsbok istället. Men vi får väl skylla på att vi har haft fullt upp med att ta hand om våra underbara vovvar istället. 

De senaste valparna har vuxit och frodrats under året som gått. Chabo väger redan 75 kilo när han nu är 1 år och tre månader. Och Chico ett par kilo mindre. Vi har alltid önskat oss stora Leonberger och fått våra önskningar uppfyllda nu. Och Chita väger in på 50 kilo. Men de är otroligt lugna och snälla.

De gamla vovvarna. Zara, Zam, Zack och Zimba har nu fyllt 9 år och fyra månader. Zingo lämnade oss tyvärr i sommras. 8 år och 10 månader gammal. Det är den tråkiga delen i att ha hundar. Man drabbas av det för eller senare. Att de lämnar oss.

 

 

Nu är det jul igen.

Så kom Julen 2016. Tyvärr utan det riktiga julvädret som man skulle önskar. Några decimeter nyfallen snö och några minus grader.

Men vad spelar det för roll. Vi har fått de finaste julklappar som man kan önska. Två nya underbara vänner i Chita och Chico. Som nu har blivit 10 veckor. Båda är helt underbara. Vår andra stora fina julklapp är att alla våra andra fina vovvar mår bra. Zingo, Zam, Zara, Zimba och Zack som nu alla är 8 år och tre månader. Och Princess och Laban som nu snart är 4 repektive 3 år.

Kan man överhuvudtaget få bättre julklappar? - Nej!

Vi önskar nu alla våra nya valpköpare från senaste kullen. Alla våra valpköpare från Z-kullen. Släkt och vänner. En Riktigt God Jul, Ett Gott Slut på året samt ett Gott Nytt 2017.

Nu har valparna åkt iväg, men vi har två kvar. Anledningen till kullen var att vi ville få två nya små valpar.

Till slut så kommer den dagen som valparna obenhörligt lämnar en.

Vi har många gånger under dessa 8 veckor sagt att "Vi vill behålla dem alla" Och hade vi inte redan haft 7 Leonberger så hade vi nog gjort det.

Under dessa veckor har vi fått förmånen att dygnet runt få lära känna och studera dessa underbara valpar. Någon blir lite favorit då  eller då berende på hur deras personlighet kommer fram. En annan fråga vem tror vi kommer att bli bäst för framtida utställningar mm.

Vi kunde bra konstatera att det var jättesvårt. Alla är i våra ögon lika fina! Mentalitet, personlighet och fysik. Vi har inte alltid haft samma uppfattning. Men vi var tvugna att göra ett val. Men helt sanningsenligt. - Det skulle kunnat bli vem som helst av dessa.

Men det viktigaste för oss nu är är vi är så nöjda med de hem som våra valpar har kommit till. De verkar alla ha fått det jättebra.

Ångesten att ha lämnat bort dem börjar vända till att bli något som känns positivt. Vi önskar dem alla, både valpar, hussar och mattar all vänskap, lycka och framgång under många, många år framåt.

Nu startar vi vår nya resa md Chita och Chico. Att med spänning få följa deras utveckling från att vara en liten valp till att bli en vuxen hund. Varje dag - varje vecka innebär nya utmaningar och utveckling.

Vi skall känna oss priviligerade att få vara de som får ta hand om inte bara en utan två fantastiska, underbara små valpar.

Varje minut som man är tillsammans med dem så tänker man

- Varför tar jag inga bilder, - Varför uppdatera jag inte hemsidan med detta? Den tiden kommer. Nu har vi fullt upp att bara insupa allt som sker och försöka bevara det i våra minnen.

Idag är valparna 8 veckor gamla.

Var tog de åtta veckorna vägen? Från att vara små och nyfödda tills idag, ganska stora och väger mellan 10 och 11 kilo. Helt otroligt. Tänk att de mer än 20 dubblar sin vikt på dessa åtta veckor. Idag springer och skuttar de fram när de var ute på förmiddagen. Sedan var det kloklippning (gick fantastiskt smidigt) och nu är det sömn i en timme till innan nästa mål. Valpana äter med god aptit. Har gått över från Royal Canin Starter till Royal Canin Puppy. Men fortfarande med majsvälling, ett par klickar honung, lite citronsyra, fyra skedar gräddfil sedan toppat med ett par ägg gulor. Smasken säger puppisarna, de måste ju ha ett annat namn från våra gamla hundar som fortfarande idag kallas valpisarna. Nu är det bara idag, torsdag och fredag kvar som vi får behålla dem alla. På lördag lämnar 2 av dem oss och sedan på söndag den tredje.

Känns faktiskt lite jobbigt, helst skulle vi vilja behålla dem alla.

På måndag börjar en ny del av vårt fotsatta liv med Leonberger.

Samma som vanligt, med fullt focus på våra 7 äldre hundar som har varit helt fantastiska under dessa 8 veckor. Ibland tänker man är detta sant - kan det fungera så bra? Vi hade i går besök av en stor och mycket framgångsrik uppfödare av en annan ras dock än Leonberger. Som sa när hon såg våra fyra gamla hanhundar, Zack, Zingo, Zam och Zimba, spring runt och leka  (alla icke kastrerade). Fantastiskt att det verkligen kan fungera även med tanke på att vi har tikar som då och då löper.

Vi kan bara ge våra hundar vårt bästa beröm. De är underbara, Vi älskar dem! - LEONBERGER ÄR FANTASTISKA!

Nu gäller det att våra nya små vovvar skall komma in  i samma fina flock/gemenskap. Chico och Chita skall bli en del av denna.

De skall alla kunna leka och vara tillsammans. De skall alla kunna fortsätta att dela våra husvagns semestrar och eventuella utställningsresor tillsammans.

Så på måndag börjar en ny period. Men ack så spännande!

Och det kommer även att bli så spännade att därefter även få följa våra tre andra valpar som nu kommer till nya trevliga familjer. 

Vi måste sedan ändra vår första sida på hemsidan till:

Vi har 9 underbara Leonberger: Zack, Zingo, Zam, Zara, Zimba, Laban, Princess, Chita och Chicko.

Bara en vecka kvar sedan börjar valparna lämna oss.

Nu har det redan gått 7 och en halv vecka sedan vi fick våra små underbara valpar. Och nästa veckoslut kommer de tre valpar som skall till nya hem att lämna oss. Tänk vad konstigt att även om vi skall behålla två av valparna själva så känns det vemodigt att tre skall flytta. Vi tycker att de alla är lika underbara. På något konstigt sätt känns det som att vi inte behåller två små godingar, utan att vi måste lämna de andra tre. Egentligen skulle vi vilja behålla dem alla. Men med tanke på att vi redan har 7 vuxna Leonberger så måste vi göra det. Det som gör att det hela känns bra ändå, är att de kommer till nya underbara hem och att vi naturligtvis kan följa dem i fortsättningen. Och att vi vet vilken stor längtan och glädje som de nya matte och hussarna har till sina nya små vänner.

 

Valparna blir nu 6 veckor imorgon

Så nu har redan 6 veckor, imorgon, gått sedan valparna föddes.

Alla äter sin mat med glädje. Och har gått upp rejält i vikt. Väger nu mellan 6,5 och 6,8 kilo.

Maten bestå av Royal Canin Starter som är uppblöt och som sedan blandas upp men majsvälling, gräddfil samt lite honung. Det tar ca 10 minuter sedan är tallriken i stort sett rensad. Blir det något kvar får våra gamla vovvar en liten smakbit.

 

Nu har även alla våra nya valpägare varit och hälsat på sina nya små valpar. Detta har varit jätte trevligt. Och vi ser framemot kommande besök. Även om vi nu börjar inse att det nu inte är så lång tid kvar till att några skall lämna oss.

 

Ett på natten. Valparna sover och allt är lungt.

I morgon fyller valparna tre veckor. Klockan är 1 på natten. Alla valpar är matade och har gått upp bra i vikt under dagen. De äter nu både modersmjölk från Princess, lite exta modersmjölk från nappflaskan samt deras hundmat Royal Canin Starter blötlagd under ett par timmar till en lämpligt bra och lättäten blandning. Därefter efter den senaste målet sover de söt. Alla gamla vovvar har varit ute under tiden. Trötta, mätta och belåtna sover de också.

Nu är det dags för husse och matte att sova några timmar. Klockan 6 är det dags igen att föbereda för frukost till valparna.

Helt klart skall man inte förneka att det blir ganska lite sömn nu under ett antal veckor. Men när man ser och håller i de små söta valparna är det helt klart värt varenda sekund.

 

 

 

 

 

Nu börjar valparna ta sina första steg.

En nu spännande dag, söndagen den 30/10. Valparna är nu 2 och en halv vecka.

De senaste dagarna har de börjat ta sina första staplande steg. Och röstresurserna har blivit betydligt bättre. När de inte sover så kan man nu höra dem i hela huset. Så det kan vara ganska skönt att vara i ett annat rum ibland, samtidigt som det är skönt att höra att de små liven verkar må bra. De har nu även, i storleksordning, fyrdubblat sin vikt.

Princess mår bra och passar och sköter sina valpar. Och även alla de andra vovvarna mår bra. Naturligtvis så är det bara Princess som får komma in till de små. Men man ser på de andra att de är nyfikna på oväsnet från valprummet.

Här har vi en bild på en av dem som är ute på en liten promenad.

Vi kommer även att lägga upp lite fler bilder på dem under Princess valpar/två veckor.

Leonberger 2,5 vekor

Här är den lilla gröna ute på en promenad. Han går under smeknamnet "fighter". Ett namn som han fick av personalen på Blå Stjärnan i Borås. Dagen då de föddes.

Idag är valparna 2 veckor gamla. 

Nu har valparna blivit 2 veckor gamla. De har nu cirka tredubblat sin vikt. Och öronen har ramlat ner. Idag har även den oranga tiken öppnat sin söta blå ögon. Och man kan se dem försöka gå lite mer inte bara kasa sig fram. Alla äter bra, sover mest. Man kan säga att det är lugnet före stormen. Snart kommer alla att skutta runt, föra oväsen och bitas med alla sina sylvassa små tänder. Princess är en snäll och fin mamma.

Idag har vi tänt ett ljus i mörkret.

Idag har vi tänt ett ljus i mörkret.

Ett ljus för att minnas till.

Att minnas er som vi aldrig fick ha.

Vår saknad är  stor.

Era syskon har vi kvar.

De lever som ett minne av er.

Men ni kommer aldrig att kunna ersättas.

Men stjänhimmeln har berikats.

Fyra nya lysande stjärnor på himlavalvet.

Vi fick ej möjlighet att ge er några namn.

Vi fick inte möjligheten att ha er i vår famn.

Men ni kommer alltid att finns i våra hjärtan.

 

Fyra av våra valpar var döda när de kom ut. Detta är en av orsakerna att vi egentligen inte vill föda upp valpar. Men glädjen  av de som finna kvar är enormt stor.

 

 

 

Nu är alla valparna bokade från Princess kullen.

Idag fick vi  bekräftelsen på den sista av hanhundsvalparna.

Tidigare var 7 av de 8 valparna redan bokade innan de var födda. Och idag när valparna är 2 dagar gamla så kom bokningen av den sista valpen. Vår bedömmning är att alla våra valpar kommer att hamna i nya kärleksfulla hem där valpen och den fortsatt vuxna hunden kommer att få en given och central plats i familjen.

Vi kommer att få våra egna samt tre andra på nära avstånd. Roligt att vi kommer att kunna träffa dem lite enklare. Tre av dem hamnar lite längre bort. Men tanken är att 2 av dem kan vi träffa när vi reser uppåt i lander som  vi brukar på sommaren. Tanken är att vi då skall kunna åka på någon gemensam utställning. Skall bli hur kul som helst. Och slutligen den 8:de hamnar ca 20 mil söderut.

Det viktigaste är att vi känner stort förtroende för alla dessa valpköpare.

Intresset har varit stort. Vi tackar alla som visat intresse.

Princess och alla valparn mår bra. Vår glädje är stor.

Vi hade från börja bestämt oss att behålla en tik och en hane. Ja hela orsaken till att vi nu födde fram en kull var just detta. Och vi ser med stor glädje framemot att få följa två av dessa på nära håll. De som vi själva skall behålla. En tik och en hane.

Vi har nu även bestämt både kennelnamn och tilltalsnamnet på de som skall stanna hos oss. Hanen kommer att kallas Chicko och tiken Chita.

 

Igår den 12/10 fick vi våra efterlängtade valpar. 4 tikar och 4 hanar.

På tidagkvällen  så verkade som om valpningen skulle komma igång.

 

Leonbergervalpar

 

Klockan var ca 21.30 på kvällen och därefter så kom den första valpen klockan på natten 04.10. Klockan 05.10 så kom det ytterligare en valp. Glädjen var liksom förväntningarna stora, nu har det kommit igång. Därefter så hände inget på ett par timmar. Vi tog då kontakt med djursjukhuset i Jönköping som är ett akutsjukhus. Där meddelade de bara att man inte hade någon möjlighet att hjälpa till. Man kunde ge förlossningsdrivande men man skulle inte kunna göra kejsarsnitt om det skulle behövas. Vi kommer aldrig att "besvära" dem igen. Vi har varit där ett antal gånger tidigare med andra hundar. Men som sagt - aldrig mer.

Vi kontaktade då Blåstjärnan i Borås som sa. Vi har ganska fullt men kom så fort ni kan. När vi kom dit så blev vi mottagna med en gång. Olika blodprover samt därefter röntgen ganska omgående. På röntgenbilderna såg man tydligt att det fanns ett antal valpar i magen på Princess. Princess fick då behandling för stimulering av krystvärkarna. Och strax därefter så kom en ny liten valp klockan 10.38. Sedan hände inget på ett tag och sen inget. Princess fick sedan lite mer behandling för att stimulera krystvärkarna, vilket inte hade någon som helst effekt. Vi beslutade då tillsammans med ansvarig veterinär att göra ett kejsarsnitt både för att inte risker komplikationer för Princess eller de icke födda valparna. Princess kom omgående därefter in på operation och vår väntan var olidlig i ca lite drygt en timme. Beskedet var glädjande trots att det fanns mycket tråkighet i det också eftersom det även fanns ett antal döda foster. Vad man så var att ett foster hade lyckats sätt stopp för en lättare valpning.

Men det viktigaste trots allt var att Princess hade klarat det hela bra samt att det trots allt fanns ett antal pigga och söta valpar.

Klockan var nu runt 12 tiden. Princess har har gjort det med all heder. Kämpat och kämpat för att lösa en omöjlig uppgift. Tack Princess. Du har kämpat för att ge oss 8 underbara små valpar. Tyvärr var det 4 som inte kunde följa med oss i framtiden i denna värld. Och blandningen av dessa tycker vi är pefekt 4 av varje och passade precis in i våra förbokade valpar. 7 valpar som var bokade redan innan vi hade några valpar att boka. Det finns bara idagsläget en hanhund som är preliminär bokad och som vi kommer att få ett definitivt besked om på söndag. I så fall vet vi att alla dessa valpar kommer att få en bra framtid. Och det är det viktigaste för oss och våra valpar.

Samt ett stort tack till ett stort antal mycket engagerade och trevliga veterinärer och djurskötare på Blå stjärnan i Borås.

Måndag natt, ännu inga valpar.

Klockan snart 24.00 Princess har varit ute och rastat precis. Dröjer väl bara ett par timmar innan hon skall gå ut igen. Ligger mest och sover i väntan på den stora dagen. Vi tror att det kommer att bli på onsdag eller torsdag. Så egentligen borde vi sova så mycket som möjligt. Snart blir det inte så mycket sömn. Skönt att de gamla hundarna med ålderns rätt sover ganska mycket när man inte direkt aktivera dem.

Här kommer en nattbild på Princess.

Leonberger Princess

Nu ligger Princess och sover sött.

Snart kommer valparna. (hoppas vi)

Idag är det söndag och valparna beräknas att komma i mitten av veckan. Vi tempar nu Princess regelbundet. Och som det ser ut följer hon temperatur kurvan för valpning enligt plan.

Hennes aptit är inte heller speciellt stor. Och nu ligger hon mest och vilar. Men hon tycker om när vi sitter och klappar henne.

Vi ser framemot våra valpar och lika mycket att det snart är över så att Princess kommer tillbaks till sin gamla vanliga form och vikt.

 

Princess är nu i ca 43 dagen och har bytt foder.

Princess är nu i 43 dagen och har börjat äta sitt nya foder. Samma som hon nu kommer att äta fram till valpning samt under tiden som hon kommer att dia. Och detta är samma foder som valparna kommer att äta fram till och med vecka 8. Från och med att vi kommer att börja ge dem torrfoder. Princess har fram till nu ätit ett speciellt foder från dag ett till dag 42. Eftersom Princess älskar, vilket hon alltid gjort, att äta mat så är det inga problem med dessa foderbyten. Nu ser man att Princess är i valp. Hon har blivit betydligt större. Men så är det ju nu bara knappt tre veckor till hon skall valpa. Jättespännande hur många valpar vi skall få.

Vi tror att det i alla fall blir minst 8 valpar. 6 av dessa är nu bokade. Men finns i så fall ytterligare ett par valpar att boka.

Vi håller som bäst på att fundera över kullens namn. Vi har en ide men sedan skall ju var och en av valparna ha ett namn i detta.

Mindre än tre veckor kvar. Vi säger bara spännande!

 

Vovvarna fyllde 8 år i går. Firades med tårta.

Igår fyllde "valpisarna" 8 år. Zara, Zack, Zam Zingo och Zimba. Samt deras syskon som bor i andra hem.

Dagen till ära gjorde vi en god tårta med grädde och med priskorvar som fyllning och 8 priskorvar som dekoration.

8 års tårta.

Allt åts upp i  rasande fart. Vi han knappt få bort ljusen innan festen började. Vi började med födelsebarns vovvarna och hade tänkt spara undan ett par bitar till Laban och Princess. Men innan vi han med det så var den redan uppäten.

 Leonberger 8 år

Festen kan börja. Zack slickar sig runt munnen när han ser och lukter vad som väntar.

Leonberger 8 år

 Från vänster i bild: Zack, Zam, Zimba, Zingo och Zara.

Alla vovvarna åt med god aptit.

 

Leonberger 8 år

Det tog inte lång tid innan allt var slut

 

Leonberger Laban

Laban gick ut och åt äpplen istället

Vår största glädje är att alla våra "gamla" vovvar fortfarande är pigga och friska.

 

I morgon de 18/9  fyller våra gamla "valpar" 8 år.

I dag planerar vi för födelsedags fest. I morgon fyller våra 5, som vi fortfarande kallar valpisarna, 8 år. Vi själva har fått en jätte fin födelsedags present i förtid, att Princess har valpar i sin mage.

Åter igen så funderar man över hur tiden springer iväg. Var har alla dessa år tagit vägen. Men som tur är har man en massa fina minnen från olika tillfällen med dessa underbara vovvar.

Och nu när vi får våra nya valpar så får vi väl sluta att kalla våra födelsebarn, Zara, Zack, Zam, Zimba och Zingo för valpar eller valpisarna längre. Men att kalla dem för gamlingarna känns inte heller så roligt. - Så det kanske fortfarande blir valpisarna.

Nu skall vi göra en god men nyttig tårta till kallaset. Det får bli en stor en så att även Princess och Laban får sin del.

 

Nu vet vi att vi kommer att få ett antal valpar

På torsdagen den 15/9 var vi och gjorde ultraljud på Princess.

Och till vår stora glädje kunde vi se att det fanns ett antal valpar i magen. Enligt veterinären så finns det minst en 5 - 6  stycken.

Det kommer nu att vara stor spänning fram till mitten av oktober när vi får se hur många det verkligen blir. Så här långt mår Princess förträffligt. Och har blivit lite rundare om magen. Äter sitt mamma special foder med god aptit igen. Åt lite sämre under vecka tre.

Hon har även under denna tid blivit än mer gossig än normalt, om det nu är möjligt.

Vi har nu även fått preliminär bokning av två valpar, en hane och en tik. 

Tiden fram till valpning är rolig och spännande. Med all planering samt inhandlande av halsband, valpleksaker och bygga ny valplåda med mera.

 

Idag har vi tagit en massa nya bilder på Princess och Bobbo.

Underbart höstväder. Och en trevlig grilldag med Marina och hennes barnbarn, Saga. Marina är matte till Bobbo som är far till våra kommande valpar.

Och det viktigaste kanske var att Bobbo var med och inte bara han utan hans son Freddy som är 5 månader.

En "liten" valp som redan väger 36 kilo. Men det roliga var att se hur fint som hans pappa Bobbo lekte med honom. Och även Princess. En halv dag med en massa trevliga minnen.

Våra 6 andra vovvar fick vara inne så att vi kunde ta en massa bilder på dessa tre i lugn och ro. Nu skall vi gå igenom alla bilder och presentera några av dem under Princess valpar. Bilder på föräldrarna. Så alla intresserade kan få se några nytagna bilder på de blivande föräldrarna, och även tillsammmans med den jättefina valpen.

 

Idag har vi parat Princess.

Idag var det andra dagen som vi lät para Princess.

Princess parades även igår.  Och egenligen startade vi försöken redan i måndags med fortsättning på tisdagen. Utan något som helst intresse från Princess. Hanens uppvakning besvarades med kraftiga morr. I går på 14 dagen var intresset bättre. Och så även idag på den 15 dagen. Så nu kan vi bara vänta och hoppas på några söta och fina valpar om ca 63 dagar. Spänningen kommer att var stor fram tills i att vet om parningen gett önskat resultat.

Snart ett år sedan vi skrev något här sist.

Vi kanske skall kalla det årsbok istället för dagbok.

 

Man säger att tiden går fort när man har roligt!

Vi måste haft jätte roligt - var har detta år tagit vägen?

Senast skrev vi om att vovvarna fyllde 7 år. Och nu blir de snart 8 år. Alla friska och full fart. OK det kanske ibland är lite mindre livat om det inte händer något extra speciellt. Men det har väl med ålder att göra.

Men som vanligt den mesta tiden går åt till att ta hand om alla våra 7 Leonberger. Även Princess (4 år) och Laban (3 år) har ju blivit lite äldre och mognare.

Som vanligt lite hundutställningar i samband med semestern.

Bäst har det gått för Laban med bland annat ett CACIB samt ett par CK. Princess har tyvärr varit i lite högt hull. Hon älskar mat och vi försöker banta henne lite. Tyvärr inte med full framgång.

Men tyvärr innebär det även när åren springer iväg att hundarna blir äldre och äldre. Våra 5 som vi kallar det "valpar" har nu kommit upp  ca i den beräknade genomsnittsåldern. Men så vitala som dom är, plus ett par andra valpköpares syskonhundar som vi nyligen talade med, så hoppas vi narturligtvis att vi kommer att få behålla dem länge än. Men till slut kommer en dags ände, så vi har beslutat oss för att para Princess och förhoppningsvis få en kull med valpar av henne.

Denna gång kommer vi dock att försöka behålla ett mindre antal av dessa och så småningom kanske också kanske få mer "fritid".

Förra gången så lyckades vi se positiva egenskaper hos dem alla som gjorde att vi sa att den och den måste vi bara behålla.

Glädjande nog är det även ett par av våra gamla valpköpare som har berättat om sitt intresse att kanske även införskaffa en ny liten valp.

Så nu väntar vi med förtröstan på att allt skall gå bra och att vi så småningom kan få några nya underbara vänner för många år framöver.

 

Grattis på 7 årsdagen, - Vår Z-kull.

Vi kan knappt förstå hur snabbt dessa senaste 7 år har gått. Idag för 7 år sedan fick 13 stycken små Leonberger valpar.

Av vilka vi själva behöll 6 stycken. Zara, Zimba, Zack, Zingo, Zam och Zorro

Hade vi haft plats och ork så hade vi nog behållt alla valpar som vi fick.

Zorro lämnade oss för några år sedan i blodförgiftning.

Till alla er "valpar"och till de som finns i andra familjer säger vi

Ett stort Grattis !

Alla ni är underbara, fulla av fart och glädje även om ni nu har börjat komma upp lite i ålder. Vi hoppas att vi fortfarande har en lång tid tillsammans.

 

Det har nu gått snart 2 månader sedan Wilma lämnade oss.

Snart 2 månader sedan Wilma lämnade oss i stor saknad. 9 års vänskap lämnar sina spår. Och när det händer blir det till djupa och svårläkta sår. Man känner inte speciellt mycket för att ta i saker som har med Wilmas bortgång att göra. Men trots allt vi har fortfarande 7 andra underbara Lenberger kvar hos oss. Och 5 av dem är ju valpar till Wilma och Otto som lämnade oss för lite mer än 2 år sedan. Nu hoppas vi bara att vi får ha dem alla kvar hos oss i många år famåt.

Vi har nu fått hem Wilmas urna som vi har kunnat placera jämte Otto. Vi har även fått hem Wilmas pokal över att hon blev tredje bästa tik veteran på guldlistan förra året.  Men vi har inte orkat skriva något om henne under "I våra minnen" Vi får samla oss än en liten stund.

Det var först i går som vi orkade sände in alla hennes veterinär och medicin papper till vårt försäkrings bolag IF. Och man blir förvånad. Redan idag = dagen efter, har vi fått besked om att ärendet  är färdig behandlat.

Mycket snabbt och proffigt handlat av IF som vi önskar ge våra bästa rekommendationer. Samma sak har det varit tidigare när Otto och Zingo lämnade oss.

 

 

Grattis Princess på födelsedagen.

Princess fyllde 3 år den 19/4.

Söndagen den 19/4 fyllde Princess 3 år.

Wilma lämnade oss i stor saknad torsdagen den 9/4.

Så hände det som vi inte ville skulle hända.

Det som man hela tiden vet kommer att hända en vacker dag. En vän som man har fått dela sitt liv med i 9 år. Plötsligt möts man inte utav denna underbara vovve längre. Vi har 7 andra underbara Leonberger. Men Wilma var Wilma. En fantastiskt underbar kamrat.

På morgonen den 9 gjorde vi den sista färden tillsammans, Wilma, matte och husse. Det hela gick mycket fort. När vi kom fram till veterinären stax innan 8 på morgonen så var Wilma så trött att vi tillsammans fick bära in Wilma. Stax efter somnade Wilma. Vi är glada över att vi inte tror att Wilma behövde lida, och att det kändes tryggt för henne med att ha oss båda bredvid sin sida.

Men sorgen är oändlig!

Vi hoppas nu bara att Wilma har fått återförena sig med sin bästa kompis Otto på den andra sidan himmeln.

Laban har nu fyllt 2 år.

Den 22/3 fyllde Laban 2 år. Vår lilla vän har börjat att bli vuxen.

Han väger nu ca 67 kilo utan att vara det minsta tjock utan är en vältränad ung vovve. Nästa att fylla år nu är Princess som fyller tre år nu i april.

Vår gamla Wilma har nu hämtat sig från sin operation. Stygnen är borta sedan några dagar sedan. Så är även den mindre populära tratten på huvudet.

Wilma har nu fyllt 9 år. Ett stort Grattis.

Men hon gör det med tratt på huvudet.

Wilma fyllde 9 år den 14/3.

Men födelsedagen kunde varit lite bättre på ett sätt. Det är inte så roligt att fira den med en stor tratt på huvudet. Och dessutom behöva ha den flera dagar framöver.

Men vi är jätteglada för att operationen trots allt har gått så bra. Wilma opererades den 13/3 för livmodersinflamation.

Det hela började för ett par veckor sedan. Wilma var hos veterinären på grund av vad vi först trodde var en urinvägsinfektion, även om vi i bakhuvudet även inte helt kunde utesluta det betydligt allvarligare att det kunde vara en livmodersinflammation. Men blodproverna vid detta första tillfället visade inte på detta. Så Wilma fick antibiotika i fem dagar. Redan efter ett par dagar blev Wilma bättre. Men en dag efter att denna behandling var slut fick Wilma tillbaka sina problem. Wilma fick därefter en ny 5 dagars antibiotika kur. Allt blev bra igen. Men därefter återkom problemen. Vi anade då efter samtal med vår "hemma veterinär" att det inte bara var en urinvägs inflammation. Även om blodproverna inte visade på en livmoderinflamation så är detta ett typiskt förlopp att urinvägsinflamationen återkommer när tiken har livmodersinflammation. Vi beslutade oss för att omgående försöka beställa tid för att göra en ultraljudsundersökning,

Jag ringde Smådjurskliniken i Jönköping. Jag fick en tid för ultraljudundersökning omgående. Snabbt avslut på jobbet, hem och hämta Wilma och en timmes transport till Jönköping. Ultraljudundrökning visade att Wilma hade livmoder inflamation. Wilma blev sedan opererad i fredags som var dagen innan hon fyllde 9 år. Allt har gått bra så här långt men Wilma och jag är inte helt överens om behovet att ha tratt på huvudet. Nu ligger hon här bredvid mig och sover utan tratt, Vi försöker att använda den så lite som möjligt när vi kan ha full kontroll på henne så att hon inte slickar sig i operations såret.

9 år för en Leonberger är en ganska hög ålder. Genomsnitts livslängden är lite över 8 år. En operation med sövning innebär i sig själv en risk framför allt för äldre vovvar. Risken för kompliktioner vid operationen finns. Alla hundar överlever inte när de opereras. Men vi är jätteglada att se hur Wilma återhämtar sig nu efter knappt två dygn. Glädjen lyser åter i hennes ögon och hon rör sig med skapligt lätta steg. Och när hon skall ha tratten på så går den faktiskt jättebra. Wilma är en underbart snäll vovve, något som hon även fick stort beröm för hos veterinären.

När vi kom hem var det dags för att få mat efter ett helt dygn utan mat. Och Wilma älskar mat. Äter alltid snabbast av alla våra hundar och skulle gärna äta ännu mer om hon skulle få det. Men nu dög inte maten alls. Först trodde vi att hon inte vill ha något att äta på grund av att hon precis hade kommit hem efter operationen. Men vi tänkte då att vi skulle prova med den mat som Zingo äter för tillfället, och som alla andra vovar då tittar på med stor aptit. Och se då återkom aptiten, maten försvann i ett rasande tempo. Zingo har nu ätit mjuk burkmat en tid eftersom han har opererat bort en tand för snart två veckor sedan. Så att inte stygnen skall belastas för mycket när han måste tugga maten. Så det skall bli spännande och se hur han kommer att reagera när han snart skall få sitt gamla torrfoder igen. Och hur länge det dröjer tills Wilma vill börja med sin gamla mat igen.

Att våra hundar äter torrfoder beror på att vi tror att det är bättre för deras tänder att äta torrfoder istället för mjukfoder. Tänderna hålls renare.

Zingo är frisk nu så nu håller vi bara tummarna för att allt skall gå bra med Wilma och att hon återhämtar sig väl efter operationen. Om 10 dagar skall vi på återbesök och ta bort stygnen.

 

 

 

 

I går var vi och ögonlyste Princess.

Igår var Princess och jag (Claes) i Göteborg och undersökte statusen på hennes ögon. En spännande dag, med tanke på att detta var vår sista pusselbit för att kunna bestämma oss för att låta Princess få valpar. Spännande för att hade inte Princess fått statusen utan anmärkning så skulle vi inte vilja få valpar efter henne. Glädjen blev stor när vi fick resultatet. - Helt utan anmärkning! Nu kan planerna för hennes framtida valpning ta fart på allvar.

Idag kommer även Eva och Princess att flytta in i huset igen. De har bott i vår husvagn med tanke på att Princess har löpt. En alltid lika jobbig tid med tanke på alla våra hanhundar. Stolliga, och oroliga utan matlust nu under tre veckor. Snacka om att alla har gått ner rejält i vikt denna gång. Inte så roligt med tanke på att Zam är anmäld till Växjö utställningen nästa helg och har blivit jättesmal. Även Princess och Laban kommer att ställas ut.

Men alla vovvarna och jag har försökt att själva ha det så mysigt som möjligt  under tiden. Idag vaknade jag av Zam, Zingo och Zack alla låg i min säng. Riktigt varmt och gossigt. Men i natt får nog Princess sova hos oss ensam.

Nu har vi redan bestämt namnet som vår nya kull skall få. Men väntan, ca 6 månader kommer att bli lång.

Princess och Laban har nu fått sina resultat på LPN1 och LPN2. Vilket gjorde oss glada. 

Idag så kom äntligen resultatet på de tester som vi sände in för några veckor sedan på LPN2. Både Princess och Laban hade som resultat N/N. Redan sedan tidigare är de testade för LPN1, där även båda vovvarna hade N/N. Det känns skönt att nu veta att båda vovvarna är befriade från dessa båda hemska sjukdomar.

Och även med tanke på eventuell framtida avel.

Vi fick även ett annat glädjande besked idag och det var att vid omröntgen av Princess höftleder så fick hon nu ett förbättrat värde på sina höftleder från C till B. Hon är redan sedan tidigare friröntgad på sina armbågsleder. Men vid en tidigare höftledsröntgen så hade hon A på ena höftleden och se C på den andra. Detta på grund av att denna led var lite slapp men som nu har förbättrats på grund av ytterligare muskelatur. Vi har lärt oss att vid en tidig röntgen, kanske precis vid 18 månader, så kan det vara så att muskelaturen inte har hunnit med riktigt.

Men nu kan vi med glädje konstatera att hon även är lämplig för aveln med tanke på detta.

Princess är nu fri röntgad, är fri från LPN1 och LPN2 samt har Exellent från sina 6 senaste utställningar med CK på den senaste av dessa. Nu skall vi beställa tid för ögonlysning och hoppas på ett bra resultat på detta, så kanske vi kan planera för framtida avel på Princess  med små söta valpar.

Sommarens/höstens utställningsresultat.

 

Nu har sommaren som vanligt gått i ett rasande tempo. Semestern är över och ett nytt långt arbetsår fram till nästa sommar och semester är påbörjats.

Med anledning av att vi trivdes så bra i Norrland förra semestern så beslutade vi oss för att packa in alla våra 8 Leonberger och oss själva för att åter åka till Norrland. Vi hade satt upp några fasta punkter, 3 utställningar, men längs vägen besöka lita andra platser. Att få se lite mer av det vackra och trevliga Norrland.

Tack alla trevliga vänner som vi har träffat under denna resa.

Som vanligt, och kanske det viktigaste, så sköte alla våra vovvar sig på ett exemplariskt sätt även under denna resa.

I Norrland besökte vi följande utställningar: Vännäs, Gällivari och Piteå. När vi sedan kom hem så besökte vi även Tvååker, en av de två utställningarna. Därefter Backamo och sedan nu senast i Eslöv.

I år är det 4 av vovvarna som vi har ställt ut. I bland 2 och ibland fler. Detta beroende på att det är lite jobbogt att hinna med att ställa ut 4 på en gång. Kräver att vi måste ha tältet nära utställnings ringen och helst ha med oss burar som är jobbigt att hålla på att transportera om vi skall ställa ut fler än 2 vovvar på en gång. Samtidigt skall det inte vara för stressigt att hinna med. Samt att ha möjligheten att hinna med något annat än att springa runt i ringen.

Framför allt ville vi ställa ut Princess och Laban som  är unga och inte varit med på så många utställningar tidigare. Och där vi framför allt velat se om deras utställnings resultat skulle bli bättre under detta år när de vuxit till sig lite.

Vi bestämde oss även att ställa ut Wilma i veteranklass. Under den tid som Wilma var ung var vi inte så speciellt intresserade av utställningar som vi tidigare nämnt. Även Zam ställdes ut på några av utställningarna.

Vi börjar med resultaten för vår gamla dam, nu ca 8,5 år, Wilma.

Gällivari 26/6: VETKL. Excellent, VETKK 1:a, CK, BTKL 2:a, R-CERT.

Piteå 5/7: VETKL. Excellent, VETKK 1:a, CK, BTKL 2:a.

Backamo 24/8: VETKL. Excellent, VETKK 2:a, CK.

Vi är mycket glada att vår gamla Wilma på dessa tre utställnigar fick 3 CK. Wilma är ju trots allt mamma till våra "valpar".

Princess. Idag 2 år 5 månader

Vännäs 15/6. ÖKL Excellent

Gällivare 28/6. ÖKL Excellent

Piteå 5/7. ÖKL Excelent

Tvååker 12/7.ÖKL Excelent

Backamo 24/8. ÖKL Excellent

Eslöv 14/9. ÖKL Excellent, CK

Vi är jätteglada att Princess nu fått Execllent på alla, 6 st, utställningar i öppenklass som hon deltagit i. Har även Excellent sedan tidigare från Unghundsklass.

Laban. Idag 1 år och snart 6 månader. Och börjat ställas ut i Unghundsklass.

Gällivare 28/6. UKL Excellent, UKK 2:a

Piteå 5/7. UKL Excelent, UKK 2:a

Tvååker 12/7.UKL Excelent, UKK 2:a

Eslöv 14/9. UKL Excellent, UKK 1:a, BHKL 2:a, CK, R-CERT, R-CACIB

Även Laban har nu växt till sig, forfarande lite valpig. Men har fått 4 Excellent i unghundsklass under sommaren samt ett fantastiskt resultat nu senast på Eslövutställning med stort deltagande och tuff konkurrens.

Sedan har vi Zam, som idag den 18/9 fyller 6 år.

Vännäs 15/6. ÖKL Excellent, ÖKK 1:a

Gällivare 28/6. ÖKL Excellent, ÖKK 1:a

Piteå 5/7. ÖKL Excelent, ÖKK 1:a, CK, BHKL 3:a

Men nu är snart utställningsäsongen slut för detta året.

Vi får se om det eventuellt blir att vi åker till Växjö senare i år.

Men sedan gäller det att se vad som händer under nästa år.

 

 Eslöv 2015

Laban och Princess rosetter och pokaler från Eslöv Internationella utställning 2014.

Princess första CK så här långt. Labans bästa placering så här långt. Denna gång köpte vi alla Rosetter som han kunde få.

Nu hoppas vi på en bra framtid för dessa båda. Men i vetskap om att ibland går det bättre och ibland kan det gå sämre. - Men det är våra underbara små vovvar i alla lägen.

 

 

 

 

 

 

Några tankar om vad vi tycker är viktigt med våra Leonberger idag och för framtiden.

Vi har tidigare skrivit att vi inte tycker att utställingsresultat är det viktigaste. Vi var från början när vi köpte våra två första Leonberger överhuvudtaget inte intresserade av att ställa ut våra vovvar. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Vi tycker framförallt att det är mycket viktigare att vovvarna är friska och har bra mentala egenskaper. Att hundarna fungera väl i sin omgivning med både människor och andra hundar eller katter mm. De flesta vovvar köps trots allt av vanliga människor som vill ha en familjevän för många år framåt utan några problem med varken den mentala biten eller med sjukdomar.

Naturligtvis är vi glada att våra vovvarna är friska och sunda och trevliga och att de förhoppningsvis klarar av att leva ett långt liv med god hälsa.

Om de i detta sammanhang har perfekta vinklar, rak rygglinje eller tillräckligt mörk mask eller annat spelar ur denna synvinkel mindre roll. Men spelar naturligtvis en viss roll om de skall användas i avel. Och då framför allt om man vill att avkommorna i sin tur skall användas till utställning eller kanske i kommande avel.

När det sedan gäller den mentala biten, så finns det tester på detta. För vår del tycker vi att desssa tester är ganska meningslösa i den form som de görs idag. Men för all del så får man ett papper där en person som bara träffar hunden under en mycket kort tid skall göra en bedömmning om bland annat hur hunden reagerar under några få minuter tillsammans med en annan okänd människa, eller hur mycket den tycker om att leka, eller om den är skotträdd, eller om den blir rädd när det skramlar lite, eller hur den reagerar när den träffar två vit klädda spöken i skogen (hur ofta kommer denna del att hända i den normala dagen) eller om den blir rädd om det flyger upp en overall i luften. Och om nu hunden är rädd, hur lång tid det ta att komma över denna rädsla.

Vi är övertygade om att det är viktigare att under många år ha möjligheten att studera sina hundars beteende i de situationer som man råkar ut för i vardagen. Och då talar vi både om tiken och hanhunden som skall användas i avel för kommande valpar.

Hur reagerar hunden när det kommer besök av okända människor? Hur reagerar hunden i kontakt med andra okända hundar. Vilket man ser när den vandrar runt i staden eller på tex utställningar. Hur är hunden i den grupp av i vårt fall 8 Leonberger som vi har? Hur reagera hunden när den möter barn som ibland leker på sitt sätt, kanske ibland lite hårdhänt. Hur reagerar hunden när vi ibland skjuter upp någon nyårsraket, eller när jakten pågår i närheten med ett antal smällar runt omkring, (Vi har den fördelen att bo på landet så det pågår ganska ofta i vår miljö). Hur reagerar hunden när det i vissa fall ramlar ner något och förutsakar en massa oväsen. Hur mycket tycker hundarna om att leka, springa runt med pinnar i munnen mm. Det ända som vi inte testar, utom på de mentalbeskrivningar som vi ändå har deltagit i, och skaffat vår information ifrån, är när det står spöken i skogen. Men som vi nämnde tidigare så händer inte detta så ofta i det praktiska livet.

När det gäller alla  frågor som vi nämner ovan, så är vi övertygade om att den som lever dagligen med sina hundar har en mycket bättre bild över sina hundars mentala status.

Att bara få ett papper vid ett tillfälle, där i princip hunden beroende på vad den för tillfällt känner, kan reagera på olika sätt, anser inte vi har speciellt mycket värde att ha som dokumentation.

När det sedan gäller hundarnas hälsa och livslängd är det det som är det stora problemet.

Ja vi tycker att det är bra att man höft och armbågsleds röntgar sina hundar. Även om även detta inte är 100 procent tillräknerligt.

Bedömmningen utgörs på grund av att man kan se vissa pålagringar eller inte i absolut de flesta fall. Pålagringar som inte med nödvändighet kommer att påverka din hund under sin livslängd. Eller hur detta kommer att gå i arv direkt nedstigande eller efter flera led. Men det är ett bra instrument för att på sikt försöka minimera problem av denna art.

Vi tycker att det är bra att man ögonlyser sina hundar för att kunna upptäcka eventuella fel på ögonen som kan vara ett problem och som kan föras vidare i avel.

 

Men det finns fotrfanade många frågor som är olösta, problemet med cancer och andra sjukdomar och här är det viktigt att försöka se på tidigare generationer. Hur har statusen varit tidigare. Men tyärr inte alltid så lätt att ha full kontroll på även om man försöker.

Men sedan kommer en sak som vi tycker är jätteviktigt och det är att man testar sina avelshundar för LPN1 och LPN2, nu när denna möjlighet finns. En mycket otrevlig sjukdom som det genom detta går att undvika att få med i kommande avel och säkerställa framtida friska generationer. Man talar tyvärr även om andra varianter som kan finnas av denna sjukdom. Möjligheten att testa har bara funnits under några år. Och när det gäller LPN2 bara under det senaste halvåret. Kommer det nya tester så finns nya möjligheter. Alltför att säkerställa en del av friska Leonberger i framtiden.

Så kommer vi till detta med utställningarnas betydelse för rasen.

Här har föreningen som skall tillvarata intresset för Leonberger som ras beslutat att det räcker med ett "Very Good" för att vara godkänd för avel. Ett resultat som de flesta hundar kan uppnå. Och skulle det inte ske på första utställningen så finns goda möjligheter att det kanske sker på nästa eller nästa.

Vi ställer oss frågande till varför om man nu skall ha ett krav på utställnings resultat varfrör detta är satt så otroligt lågt, om man nu vill att detta  med utställningsresultat skall vara så viktigt.

Vi, som egentligen inte tyckte att det var så viktigt med utställningar från början, tycker att skall det föra något framåt så borde kanske målet vara att en hund åtmindstonde skall ha tre Excellent från olika domare för att få användas i avel.

Men nu kommer vi tillbaks till det som är den viktigaste frågan.

Skall man ha sin hund som trevlig familje medlem eller framtida utställnig eller avelshund?

Som familjehund. Bra mentalitet och friska hundar från trevliga föräldrar från friska och långlivade livslinjer.

Som utställningshund. Som ovan men gärna med föräldrar och syskon med bra utställningsmeriter. Kanske dock på en nivå något högre än dagens gällande riktlinjer från SLBK. (Svenska Leonbergerklubben).

Varför har vi ändrat oss och tycker att det är trevligt att åka på utställningar med våra vovvar.

A. Träffa andra och nya människor med liknande intresse, både Leonberger ägare men även ägare till andra hundrase.

B. Det sociala umgänget med de personer som man brukar träffa vid dessa tillfällen

C. Spänningen - tävlingen. Hur skall det gå? Bättre? Sämre? Eller kanske det viktigaste. Utvecklas hunden bättre i utställnings sammanhang under tid.

D. Och minst lika viktigt att få en bedömmning av din hund i utseende. Passar den i denna fråga för eventuell framtida avel.

Om hur det har gått för våra hundar, de som vi ställt ut under sommaren och hösten kan du läsa under Dagbok/sommarens utställningar.  

 

I dag fyller "våra valpar" 6 år

Tänk vad tiden går fort. För 6 år sedan fick vi vår Z-kull som idag fyller 6 år. Vi kallar dom fortfarande "valparna" trots att de nu är 6 år sedan. Det har bara hängt kvar på något sätt. Från att vara små valpar är de nu gamla vuxna vovver. Lite lugnare men fortfarande är det tävling om vem som först skall komma ut genom dörren, eller först ner förtrappan när de är på övervåningen.

De som är lugnast i denna fråga är faktiskt Laban och Princess som går ner för trappan och inte tar några få språng ner.

 

Alla mår bra och är trevliga och snälla. De är alla underbara. Och har alla sina egna drag. Idag skall de alla få lite extra gott att äta. Wilma, Princess och Laban gratulerar också och får vara med och dela på godiset.

Nu har vovvarna det jätteskönt

En helt underbar påsk med vackert väder.

Påskens väder har varit underbart med stålande solsken och vackert väder.

Vovvarna kan vara ute hela dagarna. Ligger mest och har det skönt. De har till och med lärt sig att inte jaga skatorna som försöker finna något som ramlat ur någon matskål. Tidigare har alltid vovvarna jagat dem men har nu insett det meningslösa med det. Man kan se skatorna promenera runt bara några meter från liggande vovvar.

Vovvarna sover sedan skönt hela natten när de blivit riktigt trötta. Även om de ser ut att sova ute så är de alltid lite på vakt och märker allt som händer.

Är det inte skatorna, så ser de rådjuren som verkar ha förstått att inte vovvarna är "farliga" eftersom de inte kan ta sig ut ur sina inhägnader. Alla utom Zimba som då och då klättrar över när han tröttnat på att vara instängd. Men tar sig då oftast bara en liten promenad inom det närmaste området. Och när han gör det är det oftast någon av de andra vovvarna som gärna högljutt meddelar att nu är han ute igen.

Då är det samma sak varje gång. Man ropar på Zimba och han kommer sakta lunkande och går raka vägen till ytterdörren. Han vet då vad som brukar gäller, att han får gå in. Men på någotvis verkar han gilla det, att få gå in och få lugn och ro samt lite extra uppmärksamhet. Och kanske en egen liten godbit när han visar att han är så lydig. Och det händer ibland att han själv klättrar in igen över staketet om han inte tycker att det är roligt att vara "på rymmen".

 

Princess fyllde två år den 19/4, på påskafton.

 

Att tänka på när vovvar rymmer.

Nu var det ganska länge sedan vi skrev något på vår hemsida. Våra tankar har varit på annat ställe. Hos de Leonberger som rymde strax innan jul i Halland.

Under 6 veckor har nu dessa två Leonberger varit på rymmen. Och man slås då av en massa tankar. Den första är att man inte tror att det skall vara så svårt att finna hundar som rymmer.

Vi vet att ägarna till dessa vovvar har gjort allt som man har kunnat för att finna dem. Man har sökt varje dag, kväll och ibland på nätterna för att finna spår efter dem så att man skulle kunna få syn på dem. Man har lagt ner ett fantastisk arbete som jag tror att få skulle orka med trots att alla skulle vilja. Man har haft hjälp av flera andra. Trots detta knappt några säkra spår = med att man har sett vovvarna.

Vi sänder dagligen våra tankar till Maria och Stefan och hoppas att de tillslut skall finna sina små "troll". Vi hoppas naturligtvis att det skall bli så snart som möjligt.

Vi har själva varit med att söka några gånger. Vi har talat med några som har stor erfarenhet av att söka efter bortsprungna hundar. Vi har sökt för att finna så mycket information som möjligt. Både för att kunna hjälpa till men även för att få en behövlig kunskap om detta om någon av våra vovvar skulle rymma eller om man skulle kunna hjälpa någon annan.

Det är några saker som man framför allt tänker på.

Vad lätt som vovvarna egentligen har att försvinna, även om man kanske har gjort allt vad man kan för att de inte skall få chansen.

Tii exempel kan vi bara tala av egen erfarenhet.

Vid ett tillfälle så grävde en av hundarna ett stort håll under staketet och kröp under. En gång så bet de helt enket av ett par tjocka brädor och kröp ut genom staketet. Vid ett annnan tillfälle så lyckades de trycka bort låset nere på en grid och trycka sig genom grinden. Och så har vi vår kära Zimba som ofta klättrar över ca 1,6 meter staket. Som tur är så brukar han bara stanna utanför staketet för att som vi tror retas med med de andra vovvarna som inte kan klättra över. Utöver detta så kan några stycken med lätthet öppna alla dörrar som inte är låsta samt öppna de grindar som vi satt upp inne i huset när vi inte vill att alla skall vara tillsammas på en gång.

Så man kan bara konstatera, att om de vill så kan de mycket mer än man ibland önskar.

Vovvar kan tyvärr rymma ibland.

Men varför skall det vara så svårt att få tag på dem?

Jo för att på en ganska kort tid kan så stora hundar förflytta sig ganska långa avstånd. Så när man väl ser att de rymt. Var skall man börja söka. Åt vilket håll skall man börja. Bara efter 500 meter blir det ett mycket stort område att söka på framför allt om det är skogs mark. Efter endast ett par kilometer är det jättestort och efter 10 km blir det ett gigantiskt område.Man tror inte att det är så stort, men när man är där ute och letar så inser man det snabbt.

Tyvärr fanns det ingen snö under de första fem veckorna, det skulle klart ha underlättat. Tyvärr fanns det heller inga som säkert kunde säga att de sett vovvarn. Det är inte heller så lätt att på långt håll och kanske i svagt ljus säga exakt vad det är för hundar man sett. Men viktigt är att snabbt sprida information om att hunden/hundarna har rymt till den breda allmänheten. Har man tur så är det kanske någon som ser och snabbt kan ge en indikation om var de finns. Tiden är viktig.

En annan sak som gör det svårt är att hundarna redan efter ett par dygn kommer i obalans. De blir skygga. Risken är stor att de efter bara några dagar inte kommer att komma till sina egna ägare. De håller sig istället undan.

Och då kommer nästa svåra uppgift. Att när man tillslut vet var de är så måste man fånga in dem.

Detta är bara några korta rader om problemet när ens vovve försvinner. Man skulle kunna skriva en hel bok om detta ämne.

Vi vill med detta bara beskriva en liten del av svårigheten som vi alla kan råka ut för som har hund.

Det viktigaste är att man inte ger vovven  chansen att rymma.

Tiden är avgörande för att snabbt få tillbaks sin hund. Inom ett par dygn när den förhoppningsvis kommer när ägaren ropar.

Och att man inte tappar hoppet och tålamodet. De flesta hundar kommer på något vis hem igen.

Nu önskar vi bara att ett stort lycka till Maria och Stefan. Hoppas att era små älsklingar snart är hemma igen.

 

I lördags var vi på utställning i Växjö.

Tänk vad tiden går fort. En månad sedan som vi skrev något här i vår dagbok. Tiden har inte riktigt räckt till. 8 Leonberger tar sin tid, sedan finns det ju ett och annat som också måste skötas inför vintern. Eller så kanske det inte har hänt så mycket. Vovvarna mår bra. Nya soffan på plats utan att någon har funderat på att ta ett litet smakprov. Och för övrigt har i stort sett vovvarna skött sig som vanligt. 

Lördagen tillbringade vi på utställning i Växjö

Vi hade med oss Princess och Laban.  Laban blev två efter sin bror spöket. Fin kritik med rör sig fortfarnade lite sladdrigt. I och för sig som domaren sa, "typsikt en Leonberger valp" Och Princess kom trea i unghundskonkurrensen. Princess även hon med fin kritik men uppförde sig kanske inte på sitt bästa sätt. Nosade mest i marken efter godis. Kankske inte så konstigt. Men man springer inte så bra då och man tar inte ut stegen så fint. När vi nu talar om godis så är det kass när vissa spinger runt med godis pinnar och lockar sina hundar, godispinnar som desutom är av den mjuka konsistensen så att både små och stora bitar ramlar ner i utställningsringen. Och som vi alla vet så har hundar ett bra luktsinne som gör att de mycket väl märker detta. Personligen tycker jag att detta skulle vara förbjudet. Både utav den orsaken att det kan förstöra för andra. Men även att de hundar som  man ställer ut skall kunna agera utan att de skall behöva styras med en godis pinne. På ren svenska kan man säga "rent ut sagt fördjävligt". Min uppfattning är att det skall totalförbjudas. Men det finns säkerligen en massa som inte håller med. Men det finns ett fåtal domare som visat att de inte accepterar detta. Stor heder åt er.

 

I lördags var Laban på utställning och blev BIR valp 6 - 9 månader.

I lördags var Laban på InOff utställnig i Borås. Han var jätteduktig och blev BIR valp 6 - 9 månader. Han uppförde sig jättefint. Inget hoppande och studsande som förra veckan. Han fick till och med kritiken "Utmärkt temprament".  Nu nu får vi se nästa gång om han lärt sig, eller om det bara var en tillfällighet.

 

Princess har nu designat om soffan i TV rummet. Kanske med hjälp av någon av sina kompisar.

Helgen är räddad. Vi behöver inte sakna arbete. Två gamla soffor skall släpas ner för trappan på övervåningen. Ny hörnsoffa skall bäras upp samma väg. Varför skall soffor alltid vara så otympliga och så tunga. För ca tre år sedan gick vi igenom detta arbeta,. Nu är det dags igen. Princess tillsammans med ett par av de andra vovvarna fick vara några timmar själva på vår övervåning. Och när vi kom hem så kom vi hem till ett helt rum fyllt med en massa vit soff-fyllning. Vovvarna hade haft jätteroligt och såg riktigt uppspelta och lyckliga ut. Våra gamla vovvar har inte under många år bitit i något inomhus. Men vår lilla Princess brukar med glädje bita sönder alla tidningar, reklamblad och brev om vi råkar glömma dem på ett bord där Princess har tillträde. Princess brukar även finfördela rullar med bajspåsar om hon lyckas hitta några. Och för några dagar sedan hade hon lyckats plocka upp toalettpappers rulle  ur en förpackning, som hon med stolthet bar runt med i sin mun.  Så man kan säga att hon är riktigt duktig på att hitta på saker att sysselsätta sig med själv när ingen annan vill leka med henne. Och det kanske inte är helt uteslutet att hon fick hjälp av någon annan när de såg hur roligt det var att massakrera och sedan dekorera ett helt rum med  vit soff-fyllnads massa. Sådant kan hända och det är bara tyvärr att acceptera. Men att släpa tunga otympliga soffor upp och ner i trappor är inte speciellt roligt. Att inte lilla Laban hjälpte till beror enbart att han befann sig på nedersta våningen. Men om vi nu även skall berömma våra vovvar så är det ganska sällan eller nästa aldrig som de förstör något. De är faktiskt "duktiga vovvar"!

Idag fick vi det trevliga beskedet att både Princess och Laban är testade fria från LPN1

Idag kom ett trevligt besked. I samband med Motala specialen så lät vi testa både Laban (Fablernas Spökar på WO-WO), samt Princess (Fablernas 100Procent dog) för LPN1. Både fick svaret N/N (free). Detta var ett mycket trevligt besked eftersom vi har planerat för att eventuellt ha en framtida avel på dessa. Om nu allt annat blir som vi hoppas på. Vi tänker då närmast på mentalitet, höftleder och armbågsleder, ögon samt utställningsmeriter. Sånt som ingår i RAS (rasstandarden för Leonberger). Utöver detta gäller naturligtvis att allt annat är OK fysiskt och som vi ovan skev om mentalitet. Och här är det inte bara mentaltest. Utan än mer att vi skall uppleva att båda dessa har den mentalitet som krävs för att passa in som en bra familjemedlem. Så vägen är lång. Men den måste följa de mål och den planering som vi har. Utan detta så blir det inga valpar i denna kombination.

Och detta är orsaken att vi själva vill ha både hanhunden och tiken. Vi vill själva kunna bedömma lämpligheten genom att ha känt våra vovvar under lång tid, om de skall ha valpar. 

Igår den 22/9 blev Laban 6 månader gammal. Han firade dagen med att vara på hundutställning och blev BIR valp. 

Laban har nu blivit 6 månader gammal. Han växer så att det nästa knakar och när vi vägde honom dagen innan så vägde han 40 kilo. Vi hade passat på att anmäla honom på en hundutställning för att han skall få träna på detta. Och det behöver han verkligen. Han skuttade , hoppade och drog åt alla håll och kanter. Han tyckte säkert att det var jätteroligt. Men ärligt talat så är det ganska jobbigt att springa runt i ringen i detta ystra tillstånd samtidigt som han redan väger 40 kilo. Han fick jättefin kritik trots detta och blev BIR valp.

Vi hade egentligen bara tänkt att ställa ut honom, men vi hade även med oss Zam och Princess. Även Princess var på ett strålande bussigt humör. Framför allt när hon och Zam skulle tävla om BIR och BIM. Zam fick springa först med Princess strax efter. Då trodde Princess att det var lek. Bara hon och Zam i ringen. Och nu skulle det tävlas om vem som skulle springa först tyckte Princess. Vilket innebar att hon gjorde allt för att komma ikapp och om. Princess hoppade och skuttade mest på tvären eftersom hon hade ett koppel som höll emot i andra ändan. Men hon fick fin kritik som även sa  "en hund med mycket energi".

Det hela slutade med att Princess blev BIM. Zam blev BIR och därefter BIG1. Sedan i BIS finalen fick han lämna när det var 5 hundar kvar, så det var ganska nära att han hade placerat sig i BIS finalen. Det blev en trevlig dag att fira Laban och vovvarna fick tillsammans med sig 7 fina rosetter.

Zam fick kritiken "Flott presenterad" på Böda utställningen. Han som inte ville vara i ringen när han var liten.

Ibland har Zam fått kritiken "välvisad" tidigare på utställningar. Men nu kändes det nästa ännu bättre. "Flott presenterad" känns riktigt bra. Men nu skriver vi inte detta för att försöka framhålla att man själv är duktig för att få denna kritiken. För det är vi inte. Detta som jag nu skriver är inte för de som är duktiga utan till de som tycker att det kanske är jobbigt nervöst vad domaren skall säga.

Det är inte vi som är duktiga, det är vovven som är duktig eller snarare trivs med vad han gör. Då fungerar allt så mycket lättare.

När Zam var på sina första utställnigar så ville han inte alls ställas ut eller springa runt i en ring. På en utställning, när det var 5 vovvar kvar i konkurrensklassen så sa domaren ungefär så här. Egentligen kanske han skulle ha förutsättningar att få vara kvar men eftersom han själv så synligt visar att han inte vill vara kvar i ringen så får han lämna nu. Och det stämde, han ville helst gå ur ringen och vara tillsammans med Otto som även han var med till utställningen och stod utanför. Efter detta brukade vi alltid ta med hans bror Zingo på utställningar, Zingo är den vovven som han oftast brukar vara tillsammans med. På nästa utställning därefter när både Zam och Zingo var med på en In off utställning i Moheda blev han BIG1. Därefter har vi alltid tagit med Zingo på alla utställningar (utom de sista) för att Zam skall tycka det är roligt. Idag tycker han att det är jätteroligt, därför behöver man inte "jobba" med honom i ringen. Han tycker att det är roligt och han vet vad han skall göra. Så "Flott presenterad" är helt och hållet Zam´s förtjänst. Vad vi försöker säga är att det tar sin tid och att  det blir mycket enklare om vovven trivs med det hela. Sedan kanske det är andra saker som domare tycker skall vara bättre för att nå riktigt långt . Men först och främst måste det vara roligt när man skall åka på utställning.

Idag var vi och vägde vår lilla Laban som nu är 5,5 månader och 37 kg tung.

Laban börjar nu bli så tung så vi har slutat att lyfta upp honom i famnen och sedan kolla på badrumsvågen. Visserligen så lyfter vi honom fortfarande när han tex skall hoppa ur bilen. Men att stå på en våg med en sådan liten klump som hela tiden skall röra på sig så att inte vågen vill ställa in sig, det har vi slutat med. I stället tar vi honom till djuraffären där dom har en bra våg. Idag så vägde han 37 kilo. Utan att var det minsta tjock. Han äter med glädje tre gånger om dagen och får han chansen så försöker han även att hjälpa de andra vovvarna med att snabbt avsluta sina skålar. (Men det får han inte). Laban äter Eukanuba Puppy large breed. Och kommer att få fortsätta med detta tills han blir ca två år. Och för att det skall bli lite extra smak på det hela så brukar vi röra ner några matskedar Vov i. På lördag skall Laban få åka på en mindre InOff utställning i Skillingaryd. Och då är det bara att hoppas att domaren gillar stora kraftiga valpar.

Utställning på Böda Sand.

Veckoslutet har vi tillbringat på Böda Sand.  Vi  passade på att ta lite extra semester, torsdag och fredag för att kunna stanna några extra dagar. Fantastiskt väder och trevliga människor gjorde att vistelsen blev bra. Alla vovvarna var med och trivdes som vanligt jättebra på vår lilla husvagns semester. Tyvärr fattas det 2 veckor på åldern för att Laban skulle kunna ställas ut. Med han var med och tittade på tillsammans med Wilma. Zam fick Exellent och Princess fick sitt gamla vanliga Very Good. Denna gång med fin kritik, men att hon skall växa till sig lite till. Är för tillfället ganska avfälld i sin päls. De andra vovvarna väntade snällt och fint i husvagnen med AC och stereon på så att de hade det svalt och skönt. Och kunde lyssna på musik i stället för alla skällande småhundar utanför.

Laban blev 3:a i valp 4-6 månader på Leonbergspecialen i Motala

I söndags var det Leonbergspecial i Motala. Laban blev 3:a i valpklass 4-6 månader. Hans bror spöket kom etta. OK kritik men samtidigt en kritik som förvånade oss mycket. Att han  skulle ha knappa vinklar på bakbenen, eftersom han i verkligheten enligt de flesta har  mycket fina vinklar på bakbenen. Han kanske han inte stod perfekt i några sekunder som gjorde att detta inte syntes. För en vecka sedan fick han kritiken att han var välvinklad både fram och bak.

Men så är det. Domarna bedömmer olika från gång till gång. Så det är bara att ta nya tag.

Princess fick Very Good. Inte något direkt strålande resultat. Men hon har vuxit ganska mycket på höjden och är en stor tik som behöver växa till sig. Men hon ställs ut för framtiden att få vana och få träna. Vi tror fortfarande jättemycket på hennes utställningsresultat inför framtiden.

Igår så fick hon dock för sig att börja jaga flygor när hon stod uppställd. När vi var i Norrland blev hon biten av några bromsar. Sedan dess så verkar hon hata allt som flyger omkring. När hon sedan ser något som flyger omkring så skall dessa jagas. Och i går så inträffade det precis vid detta tillfälle.

Så om några veckor så blir det Böda på Öland. Laban är tyvärr inte 6 månader då så han kan inte ställas ut. Men Zam och Princess kommer att ställas ut.

 

Princess på kattjakt.

Princess älskar precis som alla andra av våra vovvar att leka med katten. Och katten verkar gilla det lika mycket.

Vovvarna har lärt sig att står man riktigt stilla så kommer katten in innanför stacketet och då kan man i bästa fall kunna jaga den lite. Men katten har lärt sig precis samma spel. Retsamt ligger han ofta precis utanför staketet. Sedan stoppar han in huvudet lite. Sedan sätter han in några tassar. Därefter så kryper han igenom staketet och tar några steg in. Då vet han vad som kommer att hända. De "dumma" vovvarna skall försöka jaga honom. Då vänder han och springer blixtsnabbt tillbaka. Alltid så väl beräknat att det bara kommer att skilja några centimeter inann han hinner igenom. Detta händer flera gånger varje dag.

 

Här kommer några bilder från morgonens lek. En lek som tar några minuter men här är lite nedkortad.

 

Jöns närmar sig försiktigt och verkar som om han inte ser att Princess överhuvudtaget finns där. Princess står blixt stilla i flera minuter. (Vi kanske skall ta med oss katten till utställningar så kommer Princess att kunna stå helt stilla när domaren skall bedömma henne :-)

Princess och Jöns

Katten sätter retfullt in en tass och Princess står fortfarande helt stilla, har inte rört sig en mm.

Princess och Jöns

Katten stoppar retfullt in både huvud och tassar. Princess fortfarande helt stilla.

Princess och Jöns

Därefter så kommer hela katten in. Precis som om att han inte bryr sig om Princess.

Princess och Jöns

Nu klarar inte Princess av lockelsen att göra ett försök. Och tar blixt snabbt ett stort språng mot katten som hon verkar tro inte har sett henne.

Princess och Jöns

 

Här ser det nära ut. Jöns är precis på väg att vända. Katten han ut som vanligt. Men fotografen han inte med att få detta på bild, så fort går det.

Nu är Laban 5 månader.

 

I går fyllde Laban 5 månader. Här sitter han lungt och fint, lite morgontrött. I förgår var det andra bullar. Då välte han upp och ned på tre stor blomkrukor. Plockade bort alla blommor och grävde ut all jorden ur krukorna. Vi tror i och för sig att han efter att ha börjat fick han god hjälp av Princess. Lite fy fick han. I går var krukorna återställda i något så när form. Vad hände då? Laban var ute själv så vi kan inte skylla på Princess. Då gjorde han samma sak igen. Men han hann då bara med två av de tre krukorna.

 

Leonberger Laban 5 månader

 

Laban var jätteduktig på utställningen i Nossebro.

Ja nu har Laban varit på sin första utställning. Och man vet ju inte riktigt hur det skall gå. Ny miljö, en massa nya hundar och mäniskor. Samt en domare som vill se en i munnen och känna lite grann både här och där. Sedan skall man ju helst stå fint och stilla en bra stund och kunna springa fint runt om i ringen.

Och skulle det inte bli riktigt så där bra, så spelar det inte någon strörre roll. Det är ju trots allt en liten valp på sin första hundutsällning.

Men Laban fixade det där på ett sätt som var över all förväntan. Han sprang jättefint och stod jättefint. Inget hoppand eller att sätta sig när man skullle stå fint.

Kritiken var också jättebra av en snäll och trevlig domare. Bara en massa positiva omdömmen.

Laban vann sin klass (men det var kanske inte så konstigt eftersom han var den enda hanhundsvalpen).  Därefter så fick han möta den bästa tikvalpen av 4. Då blev han BIM.

Ett resultat som kanske inte säger så jättemycket. Men det är ändå jätteroligt. Nästa veckoslut så blir det tuffare. Rasspecial i Motala med 13 hanhundsvalpar och 17 tikvalpar. Så efter denna utställning så vet vi lite bättre hur han är just nu som valp.

Även Princess och Zam var med när vi i alla fall åkte dit. De verkar storgilla att åka med på utställning.

Båda fick mycket bra kritik, av den trevliga och snälla domaren.

Princess blev BIR och Zam blev BIM. Därefter blev Princess BIG2.

På lördag skall det bli spännande. Laban skall ställas ut för första gången.

På lördag så blir det hundutställning igen. Då skall Laban ställas ut för första gången. Han är ju nu fyra månader så att han kan ställas ut och tränas på en Inofficiell utställning i Nossebro. Vi vet att ett av hans syskon en tik skall ställas ut där så det kommer säkert att bli roligt för dem att träffas. Sen om det går bra eller mindre bra spelar inte så stor roll. Det viktigaste att han får träning. Vi brukar inte träna våra vovvar hemma för att vara på utställningar. Utan hitills så blir det utställnigarna som blir den stora träningen. Kanske tar lite längre tid. Men efter ett antal utställningar så brukar det fungera bra. Så har det varit för våra andra vovvar som vi ställt ut.

Ett par nya bilder på Zam och Princess från Ronneby utställningen.

Sätter idag in ett par nya bilder som vi fått från Lena och Mats på  Aleomas kennel. Vi är glada för att de tog ett antal bilder. Här kommer två. Vi hade inte med oss vår egen kamera så därför är det extra trevligt med dessa.

Leonberger Princess

Här står Princess och väntar på sin tur att komma in i ringen. Detta är under tiden som Zam är inne i ringen och under hela tiden så följde hon noga vad Zam gjorde. Hon hade nog helst vilja vara där tillsammans med Zam. Men då hade det nog inte blivit så mycket till utställning utan full lek istället. Vår lilla Laban står bakom Princess.

Leonberger Zam

Zam under utställningen. Alltid lika lätt att ha med sig på utställningar. Han har väl börjat bli van vid hur det skall gå till. Men han vill oftast kolla vad matte och de andra vovvarna som är med håller på med. Så man blir ibland tvungen till att påminna honom om vad han skall göra. Men just nu stod de i rätt position så att han kunde stå och kolla på dem.

 

Idag har vi varit på utställning i Ronneby. Zam fick sitt första CERT.

Zam

Utställning i Ronneby. När vi vaknade klockan 5 idag så spöregnade det hemma hos oss. Vi funderade på om vi överhuvudtaget skulle åka till utställningen. Därefter kollade vi vädret på nätet. Regn under förmiddagen enligt dem. Men det skulle klarna upp och bli bättre väder. Hade vi inte sett detta så hade vi inte åkt till utställningen. Att åka 42 mil till en utställning med regn är inte speciellt roligt tycker vi. Men som tur  var beslutade vi för att åka. Och mycket riktigt, när vi kom fram var det jättefint väder. När vi kom hem och släppte ut våra andra vovvar så tog det 5 minuter så öppnade sig himmeln i världens spöregn. Men vi är otroligt glada för att vi åkte. Zam fick sitt första certifikat. Han har fått reservcert tidigare, han har kommit 1:a i KK nu i sommmar ett par gånger. Men han har inte fått något Cert tidigare. Vi hade med oss tre vovvar dit. Laban var med i och med att han nu är över 4 månader och får komma in på utställningar, utan att få deltaga.  Även Princess var med. Alla vovvarna skötte sig som vanligt jättebra. Även lilla Laban verkade trivas alldeles utmärkt med så många andra nya vovvar att titta på. Princess kom 2:a i Unghunds KK. även det ett resultat som vi är nöjda över. På vägen hem sov alla tre, trötta efter en dag i Ronneby. När vi kom hem möttes vi av 5 glada vovvar som även de hade skött sig jättebra.

Äntligen sommar en perfekt tid för vovvarna. Alla vill ut på en gång. Laban skall välta vattenskålar och sen har vi ju alla dessa fästingar.

Underbart sommaren är här. Vovvarna kan vara ute hela dagarna. De trivs jättebra. På morgonen är det som bäst. Ungefär som kalvar som kommer ut på grönbete för första gången. Rusar runt som förlåt ordet, idioter, för att vara den första som snabbast har kollat alla områden som de kommer åt. Här är första saken att tänka på. Wilma är den som skall göra detta först. Och det innebär att om Wilma släpps ut samtidigt som några av de andra som har samma önskan så kan det bli konflikt. Fullt jagande och skällande och bitande i varandra. Som i värsta fall kan leda till större konflikt.

Man måste släppa ut vovvarna i lite olika omgångar beroende på "jag skall vara först"

Skall alla ut på en gång på morgonen så gäller följande turordning.

Laban får först gå ut i sin lilla hundgård.

Därefter Zimba, Zack och Zara. Viktigt är att Zimba kommer ut först för han vill inte att någon annan än han skall komma ner för trappan först. Zack är lite lugnare och brukar acceptera att Zimba kommer ut först genom dörren. Den som är allra lugnast när det gäller att gå ut är Zara som gärna väntar på sin tur för att därefter förändras fullständigt och övergå till att bli jättevild och börja jaga och bestämman om vad de andra får och inte får göra lite beroende på Zaras tillfälliga humör. Ibland lugn och fin och ibland full av iver att försöka starta ett rejält bråk med övriga, hanhundar eller tikar.

Kankske lite överdrivet men det är bäst att ha full kontroll annars finns det risk.

Sedan får dessa tre gå ner i den nedre hundgården. Och då brukar allt gå lungt och fint till.

Viktigt är att inte Wilma kommer med ut för då skall den stora tävlingen starta om vem som först hinner springa runt och göra den stora kollen.

Sedan skall Zingo och Zam och Wilma ut. Zingo skall vara först ut i sin grupp precis som Zimba. Eftersom vi har bestämt att Wilma skall gå ut sist med tanke på den stora tävlingen som inte får bli. Detta har gått bra under en lång tid. Zam har inte brytt sig om han får gå ut först eller sist. Men sedan Otto har gått bort har det blivit andra bullar. Nu tror sig Zam har fått en annan roll. Då skall även han ut först tror han. Men av det blir det inget, och han lyder fint som väl är. Så först Zingo och därefter Zam som då snabbt skall jaga ikapp Zingo för att muttra lite om varför han redan är ute. Några snabba starka "sluta" och så lägger sig lugnet. Sedan upptäcker de att de andra tre redan är ute och då gäller det att så snabbt som möjligt ta sig fram till deras stacket för att kolla in läget. Samtidigt så upptäcker de andra tre att dessa nya har kommit ut och då skall det morras och skällas ett tag. Då gäller det att ta till några kraftfulla "sluta" "sluta" och sedan blir det lungt och fint. En sak som man kan fundera över att alla dessa vovvar har varit tillsammans under hela natten utan att morra eller skälla på varandra. De brukar även vara vana vid samma turordning att gå ut. Ändå så skall det morras på varandra. Nu är det Wilmas tur att få gå ut. Och eftersom hon nu inte har någon annan att tävla med så promenerar hon lungt ut nästan som en gammal gumma. Hon är 7 år nu men om man jämför med det beteende som hon har när det skall tävlas. Då springer hon som en unghund och ylar som en varg och visar tänderna som en krokodill.

Nu är det Princess tur att gå ut. Och då finns det fyra alternativ. Skall hon få gå ut till Zaras grupp, där man inte alltid vet vilket humör som Zara är på. Skall hon få gå ut till Wilmas grupp där Willma kanske skall visa att det är hon som skall bestämma. Skall hon få gå ut till Laban som inte låter henne vara ifred utan skall hänga och klänga och leka med henne hela tiden. Eller skall hon få gå ut och vara själv i den del av trädgården som är direkt i anslutnig til entren.

Ibland vill hon gå ut till Laban, annars får hon gå ut i sin egen del av trädgården. Är vi med ut så vill hon ofta leka med Zam, alternativet är att Wilma är inne så kan Princess leka med Zam och Zingo. Annars leker även Princess lika bra med Zimba och Zack. 

Sedan under dagen så brukar vi blanda vovvarna eller när vi är med så kan alla vara tillsammans, utom Laban som bara brukar träffa ett par åt gången.

Sommaren är skön, vovvarna älskar att vara ute. Viktigt är att se till att de har rikligt med vatten och att det finns skygga för alla. Vovvarna ligger oftast i skyggan och dricker mycket vatten när det är varmt. Och när det gäller vatten till Laban är det ett heltidsjobb. För Laban äskar vatten som många andra Leonberger. Det första Laban gör när han ser en skål med vatten är att han välter upp och ned på den för att sedan leka i det. Och finns det skålar som är på stativ så ställer han sig på bakbenen med båda framtassarna så långt ner som möjligt i skålarna och sedan gör han sitt bästa för att välta även dessa. Han lyckas inte än. Men det är väl tyvärr bara en tidsfråga.

Men sommaren är härlig när det är fint väder. Man får bara försöka glömma alla dessa fästingar. Nu äter alla våra vovvar B-vitaminer som faktiskt verkar skydda en del mot dess odjur. Laban får inga än men han är inte ute i gräs så mycket samtidigt som han är så liten och därigenom lättare att kolla om han har fått någon fästing. Som tur är har han inte fått någon änn. När det gäller Zimba så får han även Frontline eftersom han ofta brukar klättra över staketen och promenera runt i det höga gräset som finns utanför deras gårdar. Och därigenom utsätter sig för högre risk för fästingar.

Men nu är det snart semester och då kan vi alla gå ut lungt och fint tillsammans.

Nu har vi haft Laban i en och en halv vecka.

Laban växer och mår bra. Är fortfarande lite lekfull när han skall äta. Ett par tuggor och sedan lek. Därefter ett par tuggor och sedan lek. Första portionen som serveras på morgonen brukar avslutas till lunch. Och sedan eftermiddagen lika dant. Men han har gått upp 1,7 kilo i vikt den första veckan. Han älskar nämligen sin välling som han genast brukar slicka i sig. Och det är ju det viktigaste att han får i sig den näring som han behöver och att han växer bra. Sedan är det av mindre vikt vad han äter.

Men i vilket falll som helst så har han börjat att äta även sitt torrfoder med bättre aptit.

Princess är fantastisk. Hon är världens bästa valpvakt. Hon leker nästan hela dagarna med Laban när han är vaken och när han vill leka. Utan henne hade det varit mycket mer arbete med vår lilla aktiva Laban.

Nu har han även vant sig vid att var i sin bur en tid då och då. I början var det värsta ylandet. Nu är han helt lugn och tyst. Han går till och med in i sin bur själv då och då och hämtar ett ben eller en leksak. Jättebra när vi i fortsättningen kanske behöver ha honom i sin bur då och då.

Laban är jätte underbar.

Tänkt vad fort valparna ändå kan ändra sig. Laban har nu varit hos oss i bara snart 6 dagar. Han är fortfarande full av liv, men har blivit mycket lugnare. Han ligger nu gärna och biter lungt och fint i en leksak. Han kan vara ute i själv i vår lilla hundgård under kortare perioden utan att yla som en varg. Och är inte alls lika bitig längre. Leker jättefint med de andra vovvarna (en och en). Och sover jättelungt och fint hela natten. I natt var han bara ute en gång vid halv fyra tiden. Sedan somnade han lungt och fint igen. Han är en helt underbar liten valp. Nu under veckoslutet skall vi försöka ta lite fina bilder av Laban.

Laban är en mycket aktiv valp med stor egen vilja.

Alla valpar är lite olika i sitt sätt. En del är mer aktiva andra är mindre aktiva. Princess var jättelugn som valp, lekte gärna med de andra vovvarna men ylade inte under långa tider med en intensitet som skulle göra en mindre vargflock glada.  Bet inte sönder andra saker än sina leksaker. Lät tex skor, trämöbler och andra saker vara i fred. Princess tyckte också om att ligga  stilla i knät, soffan eller sängen och gossa. När Princess skulle äta så åt hon lungt och fint på ett ställe till maten var slut. När Princess var själv i några minuter i den lilla hundgården så rymde eller försökte hon inte gräva sig ut med en gång. Princess välte inte ikull de fulla vattenskålarna för att sedan åka kana i vattnet som sedan spids på golvet. När vi placerade Princess i transportburen så försökte hon inte bita tag i gallret och dra så mycket som möjligt under högljutt ylande och morrnade. Ja Princess var verkligen en mycket lugn valp kan vi nu konstatera.

Sedan finns det andra valpar som gör precis tvärt emot vad Princess gjorde. Vår nya älskade lilla valp tillhör denna grupp. Han är en mycket aktiv valp men det blir faktiskt lite bättre för varje dag som går.

Och han sover jättelungt  och tyst under större delen av natten efter att ha kollat vad tänderna duger till. Kanske ett par gånger under natten får han gå ut men då är han alltid lite trött och somnar med en gång när han kommer in igen.

Laban är jätte underbar i sitt aktiva sätt. Och Princess är nästan med honom hela tiden och hjälper till att hålla honom sysselsatt. Leka ett antal minuter sedan sova och samla energi till nästa pass. Att han sedan inte äter som Princess är nog att Princess alltid har älskat att äta både sin egen och andras mat. Medan Laban inte har tid att äta mer än några bitar innan han skall hitta på något. nytt att göra.

Nu har vi hämtat hem Laban - Men en annan Laban än vad vi hade tänkt.

Ja. Vi förstår att det låter lite snurrigt.

Vi hade ju bestämt oss för den ljusaste av valparna, en av de två hanhundar som fanns i Fablernas spök kull. Men tyvärr visade det sig att denna hanhund bara  hade en testikel på plats vid veterinärbesiktningen. En kanske inte alltför ovanlig sak. Och där  många gånger den andra testikeln kan komma på plats senare.  Det kan ske inom någon vecka eller efter några månader. Och i så fall hade allt varit väl. Om man skall ställa ut hunden och eventuellt använda den i framtida avel om alla andra saker följer god avels etik och ras-standarden.

Nu fick vi ett problem att lösa. Om vi skulle våga chansa på detta. Men med tanke på att vi har köpt in en hanhund för att eventuellt kunna använda i avel så känns det lite osäkert. Tänk om det inte skulle bli så som vi önskade. Hade det inte varit för vår tanke med avel så hade det inte spelat så stor roll. Men vi har ju redan ganska många trevliga sällskapshundar. Nu måste vi snabbt bestämma oss för om vi inte skulle ha någon valp eller om vi skulle nappa på erbjudandet som vi fick från Elisabeth på Fablernas kennel att istället välja den hanhunden som hon hade tänkt att behålla själv. Samtidigt är det ju inte rätt att vela för länge med vilken hund som man skall ha. Alla hundar har rätt att komma till ett hem och få stanna där. Inte att vi skulle försöka förhala tiden för att se hur det skulle gå. Vi bestämde oss därför att nappa på erbjudandet att köpa brodern som inte är ljus som vi hade tänkt men ändå otroligt söt och fin. Vi har även lovat Lisabeth på Fablernas kennel att få använda vår Laban som avelshane om allt skulle bli så bra som man hoppas på i framtiden, eftersom Elisabeth själv skulle velat behålla en hane från denna kull för framtiden. Vi är glada och tacksamma. Vi kommer även att kalla vovven för Laban som det vi tänkt oss från början. Hans officiella namn är FABLERNAS SPÖKAR PÅ WO-WO.

Leonberger Laban

Vårt söta lilla spöket Laban sitter här jämte Princess.

Fler bilder på Laban finns under fliken Spöket Laban.

Bara fyra dagar kvar till vi skall hämta hem vårt lilla spöke Laban. På Lördag.

Nu bara fyra dagar kvar innan vi kan hämta hem vår lilla Laban. Så på Lördag kväll så skall vi försöka sätta in lite bilder på honom.

Nu blir det fullt jobb igen med en liten valp.

Inga utställningar. Lite extra semester. Upp på nätterna. Planera så att Laban inte behöver vara ensam under de första månaderna

Med andra ord fullt jobb tillsammans med att de andra 7 måste få sin del. Men så roligt det skall bli.

 

Lidköping utställning den 11/5 2013.

I lördags var vi på utställning i Lidköping. Massa trevliga människor på plats. Gott humör och en massa fina Leonberger. Vi hade med oss Zam och Princess.

Zam fick Exellent och kom 2:a i konkurrens öppen klass. Princess kom 3:a i konkurrens junior klass. Vi är jättenöjda med detta resultat. (Tyvärr ingen kamera med = inga bilder)

Princess mamma var också med från Fablernas Kennel och blev BIR och därefter BIG 4. Ett stort grattis.

Vår nya valp Labans pappa "Voodoo" var också med och fick sitt andra cert. Vi tror inte att det kommer att dröja så länge innan han blir Svenskt utställningschampion.

BIM blev en annan Fablernas hund "Vargen". Jättestort grattis till Fablernas Kennel. För oss känns detta extra roligt eftersom vi nu har två fina vovvar från Fablernas kennel. Princess och Laban, som vi skall hämta om 5 dagar.

Lördagen den 14 maj 2005 var det Pingstafton och vi hämtade hem vår underbara Otto.

Lördagen den 18 maj 2013 då är det pingstafton och vi skall hämta hem spöket Laban. 

Först igår slog oss tanken. För åtta år sedan på pingstafton hämtade vi hem vår alldeles fantastiska underbara Otto. Grunden för vårt stora Leonberger intresse. Hela åtta år har gått sedan den dagen. Men det roliga är att man har glömt många saker som har hänt under dessa åtta år. Men denna dag kommer vi ihåg som om det vore igår. Vi kommer ihåg alla detaljer. Hur vi förberedda oss för att hämta Otto. Hur vi körde dit. Hur vi kramade om honom. Hur vi körde hem. Var vi stannade och rastade. Hur vi med stor nyfikenhet såg på när han tog sina första steg på hemmaplan. Hur fantastisk resan sedan har varit under dessa åtta år.

Nu är det dags igen. På pingstafton precis åtta år senare. När spöket Laban är 8 veckor är det dags. Vi hoppas nu på att vi skall få minst 8 nya fantastiska år med Laban tillsammans med våra andra 7 Leonberger.

Trots att vi har många hundar, trots att vi har fött upp egna  valpar. Trots att det bara var ca ett år sedan som vi hämtade hem Princess, så skall det bli så spännande. Alla vovvar oberoende av ålder är roliga. Men det är trots allt något speciellt med små valpar.

Det skall bli roligt att se hur de gamla vovvarna reagerar nu när det kommer en valp igen.

Princess fick 0  = utan anmärkning på ED. Armbågsledsdysplasi.

Förra veckan fick vi klart med att Princess hade armbågar utan anmärkning. För alla Leonberger ägare ett glädjande besked att få. Trots att det bara är en liten del av allt som man vill skall vara bra med sin lilla vovve.

Men när vi fick resultatet blev vi lite förvånade för det stod. "ED PREL 0". Efter kontakt med SKK´s veterinär avdelning idag så har vi rättat ut problemet. De sa att de bara kunde säga preliminärt eftersom det var innan ett års ålder. När jag upplyste att Princess var mer än ett år gammal när röntgen gjordes så upptäckte man att man gjort fel. Så det gäller att vara uppmärksam.

Man har nu lovat att rätta till felet och sända ett nytt dokument samt ändra i hundata.

Princess blev BIR på In Off i Borås den 4/5.

I Lördags åkte Princess och Husse till In Off i Borås. Matte arbetade så det blev bara Princess som åkte med. Strålande solsken och trevligt sällskap av en annan Leonberger utställare i valpklass. Princess "slog" till och blev BIR. Inte så konstigt, hon var den enda Leonberger förutom valp. Men hon fick i alla fall skaplig kritik, sämre än på Tjolöholm. Men fick i alla fall HP annars så hade hon ju inte kunnat bli BIR.

I gruppfinalen så var det småhundarnas stora show. Det fanns 4 olika småsnautzrar i olika klasser. De blev 1.a 2.a 3.a 4.a. Alltså inte speciellt stor variation på vilka vovvar som skulle vinna. Kändes ganska "roligt" att trippa runt i ringen med små små steg efter 4 små snautzrar i gruppfinalen. Man kan inte snacka om att Princess fick ta ut stegen. Normalt så brukar större hundar få chansen att visa upp sig på sitt bästa sätt. Men utgången i denna gruppfinal kändes på något sätt som given redan när vi påbörjade första varvet.

Zams kritik från Tjolöholm. Ändå vann Princess.

Jag skrev i går att jag blev lite förvånad av att Princess blev BIR och vann över Zam som blev BIM. Än mer förvånad blev jag idag när jag först läste Zams kritik. Jättebra kritik och ändå vann Princess. Princess fick även hon jättefin kritik. Och vi är jätteglada för Princess framgång.

ZAMs kritik. "Mycket god typ, helhet. Mycket maskulin hane med goda proportioner. Bred skalle. Välburna öron. Välformade ögon med fasta fina ögonkanter. Bra bett och pigment. Fin överlinje. Välansatt svans. Bra front och bröstkorg. Goda vinklar. Fina tassar. Utmärkt pälskvalitet. Mycket välgående. Härligt temprament. Välvisad."

Här kommer Princess kritik. " Mycket god typ, helhet. Feminin tik. Vackert huvud, uttryck. Bra bett, pigment. Fasta fina ögonkanter. Välburna öron. Fin överlinje. Bra front kropp. Välvinklad. Utmärkt pälskvalitet. Mycket välgående. Bra temprament. Välvisad".

Även Zingo fick en jättefin kritik. " Mycket god typ, helhet. Maskulin hane, Bra bredd i skallen. Välsansatta öron. Välformade mörka ögon. Bra bett med starka tänder. Utmärkt pigment. Tillräcklig hals. Bra rygg. Välansatt svans. Bra front, kropp. Goda vinklar. Fina tassar. Bra pälskvalitet. Välgående. Utmärkt temprament".

Och som vi skrev igår det som gör oss mest stolta i dessa fina kritiker är omdömmena om deras temprament.

 

Princess blev BIR på InOff i Tjolöholm den 1/5

På första maj var vi på In Off utställning på Tjolöholms slott. Strålande solsken men lite kalla vindar. Även förra året var vi där, även då var det jättfint väder utan kalla vindar. Förra året blev Zam BIG 1:a på denna utställning.

I år blev vi lite förvånade. Zam blev bästa hanhund. Princess blev bästa tik. Därefter vann Princess över Zam och blev BIR medans Zam blev BIM. Jag trodde att Zam skulle vinna, men å andra sidan var han lite stökig när Princess och han tävlade för han var mest intressead av Princess i och med att hon löper för tillfället. Vi är jätteglada för att det gick så bra för båda dessa vovvar. Även Zingo var med och fick ett HP. Och vi är precis lika glada för denna prestation.

Alla tre vovvarna fick jättefint kritik. Med bland annat omdömmet att de hade ett trevligt temprament. Får vår del det viktigaste även om det är trevligt att de får positiva omdömmen om hur de ser ut.

 

Vi har nu lagt till en ny sida som heter

Senaste Nytt

För att slippa ändra på vår första sida hela tiden. Där vårt huvudbudskap forfarande är "Leonberger är underbara", så har vi lagt till en ny sida.

På denna kommer vi att sätta in de senaste bilderna på våra vovvar för att sedan kanske flytta dem till andra sidor när det hänt nya saker.

Här kan det till exempel komma bilder på när vi hämtat hem vår nya lilla Laban, när hundarna fyller år, utställningar, eller något annat som händer med våra vovvar.

 

Bara 3 veckor kvar och sedan kan vi hämta hem vårt efterlängtade lilla spöke. Nu är han fem veckor gammal.

Nu är spöket 5 veckor och vi börjar planera för att hämta hem honom snart. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort. Det är nu ca ett år sedan vi hämtade hem vår lilla Princess. Och nu är det dags att få en liten valp igen. Alla valp grejorna, bur, små skålar med mera finns kvar, så allt skall vara på plats. Allt utom spöket.

Men vi har bestämt oss för att vi inte skall kalla honom för spöket. Vi hade tidigare tänkt att kalla vår nya hanhunsvalp för Prince, eftersom vi redan har en Princess. Vi har även varit inne på Otto. Men vi har nu bestämt oss för att låta namnet Otto bara bli förknippat med vår gamla Otto. - Vår första Leonberger.

Hans officiella namn är "Fablernas Spöket" så vi har nu tänkt att vi skall kalla honom Spöket Laban

Men för enkelhetens skull kommer det nog att bli Laban.

Så nu heter våra 8 vovvar:

Wilma, Zara, Zack, Zimba, Zingo, Zam, Princess och Laban.

3 tikar och 5 hanhundar.

I fredags fick vi hämta hem urnan med Otto.

I fredags var det den den 26/4 2013. För precis en månad sedan på samma datum var Otto som vanligt på kvällen. Han var ute med de andra vovvarna, han åt sin mat med god aptit, Han sommnade hos oss. Några få tiimmar erfter detta var han borta.

Han har lämnat en otroligt stor saknad efter sig. Men även ett otroligt stort antal fina ljusa underbara minnen.

8 år av värme, vänskap, trofasthet och glädje.

I går fick vi hem urnan med Otto´s aska. Vi ställde den jämte Zorro´s urna och tände några ljus och plockade några blommor från marken som vovvarna brukar spinga och leka på.  Och försökte i vår sorg att minnas allt det positiva med dessa våra båda vänner.

Även om det inte alltid är så lätt  att tänka positivt i en stund som detta så kommer ni två alltid att ha en stor plats i våra hjärtan.

 

Här kommer några bilder på vår nya lilla valp. Fablernas Spöket, 4 veckor gammal.

Leonberger valp

Första pussen

Leonberger valp

Jättesöt, vårt lilla spöke.

Leonberger valp

Liten trött valp

Leonberger valp

Hej då. Nu måste vi vänta 4 veckor innan du får följa med hem.

I lördags var vi och tittade på valpen på Fablernas Kennel, som vi varit intresserade av. Så om ca 4 veckor så åker vi och hämtar hem honom.

Tyvärr så hittar jag inte sladden till kamerna just nu så jag kan inte sätta in några bilder. (Gör jag i kväll). Men i lördags så bestämde vi oss för att köpa vår ljusa valp. Vi hade redan fått beskedet att vi skulle få köpa honom i fredags. Men man vill ju helst träffa valpen i verkligheten innan man bestämmer sig helt. Vi träffade alla de andra valparna också, alla lika söta. Men vi har ju talat om att vi ville ha en ljus så valet var därför lätt för oss. Och naturligtvis var han helt underbar precis som alla andra valpar.

Vi kallar valpen för vit eller ljus. Men benämningen är väl snarast enligt rasstandarden, Sandfärgad eller Creamfärgad. Sedan får man väl se med tiden hur det utvecklar sig med färgen. Men vi hoppas på att den skall få behålla denna färgton.

För vår del har det inte så stor betydelse för hur det hela kommer att bli med tiden. Oavsett om det går bra på utställningar eller inte så blir han vår efterlängtade ljusa Leonberger. Så nu har vi alla de tre färgerna som Leonberger kan finnas i enligt rasstandarden.

Valpen kommer att heta Fablernas Spöket. Vad vi kommer att kalla honom har vi inte bestämt till 100 %. Vi har talat om Otto men nu har vi 4 veckor på oss att bestämma oss för vad han skall få heta.

Vi hade en jättefin Lördag hemma hos Lisen på Fablernas kennel. Med mycket trevligt sällskap med flera andra valpköpare. Och en massa Leonberger såväl stora som små. 

Grattis på ett års dagen Princess.

Idag den 19/4 2013 fyller Princess 1 år. - Tänk vad tiden går. Man kan knappt fatta att du har blivit 1 år och att du snart har bott hos oss nästan i 1 år, bortsett från 8 veckor som du bodde på din kennel som du kommer ifrån.

Idag skall det bli tårtkalas. Du får bjuda alla dina vovve kompisar, Wilma, Zara, Zack Zimba, Zingo och Zam på tårta.

 

Idag körde jag förbi den platsen som vi rastade Otto på första gången när vi hade hämtat honom. En plats som vi varje gång vi kör förbi den säger. "Kommer du ihåg när vi stannde här med Otto". Jag kände bara att jag var tvungen att köra in på den platsen för första gången på snart 8 år och stanna till och tänka på dig Otto. Jag saknar dig. Du finns i våra tankar även idag.

 

Det kommande veckoslutet skall vi åka och se på valpar på Fablernas kennel. Det är från Fablernas kennel som Princess kommer.

Nu har det snart gått tre veckor sedan Otto lämnade oss. Tre tunga veckor av saknad. Det som har gjort det lite lättare är att vi har våra "valpar" idag 4,5 år gamla efter Otto. I var och en av dessa kan vi se någon egenskap som vi kan känna igen från Otto. Och när man då tänker på detta så ser man lite ljusare på saker och ting.

De som har följt vår hemsida under längre tid vet att vi har talat om och att vi skulle vilja ha en vit Leonberger. Vi tänkte att när Zorro var liten var han mycket ljusare än de andra valparna så vi hoppades på att han skulle bli vit. Mamman till Zorro, Wilma  har dessa anlag i sig.

När vi talar om vit så menar vi den färg som i RAS, ras standarden för Leonberger, sägs vara sandfärgad eller beige. Men vi har sett en Leonberger som hade denna färg men som var mycket ljus närmast vit i färgen ungefär som en Pyeneer hund. Men som hade svart mask. Därefter har vi sagt att vi skulle vilja ha en sådan. De andra rasfärgerna har vi men vi saknar denna färg. Och nu har Fablernas Kennel en valp som är vit/mycket ljus som vi har anmält vårt intresse för. Det är bara det att även uppfödaren eller snarare ägaren till tiken som fött valpen, inte  har bestämt sig för om hon vill ha denna valp. Så vi vet inte hur det blir. Men vi skall i alla fall få åka dit och titta på denna valp och på syskonen. Och får vi inte den vita så kan vi få hans bror som är svart.

Otto var jättemörk (men helt efter ras standard) så vi skulle mycket väl kunna tänka oss att  få en som var lika svart som Otto. Problemet är bara att man inte kan se så lätt vilken färg som den vuxna hunden kommer att få efter bara några veckor.

Så vi vet inte, men titta skall vi. Och om vi skulle skaffa oss en hanhundsvalp så skall denna valp få heta Otto.

Vi har tidigare tänkt och skrivit på vår hemsida att en ny hanhundsvalp skulle heta Prins eller senare sa vi Zorro. Men nu har vi bestämt oss i alla fall i namnfrågan. Valpen skall heta Otto efter vår gamla fina Otto. Och för oss är namnet Otto något verkligt fint.

Så efter nästa veckoslut så får vi se om vi har kommit ett steg till och funnit valpen som skall få heta Otto. Men vi återkommer i denna fråga.

Det har nu gått en vecka sedan Otto lämnade oss.

En vecka har nu gått. Saknaden är lika stor som tidigare. Trösten som finns är alla våra andra underbara vovvar. Samt att vi vet att tiden kommer att hjälpa till. Vi vet att de ljusa och fina minnena kommer att ta över helt.

Och ljusa minne finns det gott om. Otto du hade allt det som man kan söka i en perfekt vovve. Och idag ser vi många av dina fina egenskaper i de valpar som vi fått efter dig. Det gör det lite lättare att hantera sorgen.

Otto 

Vår älskade och saknade vän!

Det har nu gått tre dagar av saknad och förtvivlan. Tankarna har snurrat runt. Med frågor som.

Hur kunde det gå så fort?

Har Otto haft ont och lidit?

Var finns han? Hur ser det ut där bakom. Har han hunnit träffa sin son Zorro?

Det finns så många fler frågor man ställer sig utan att finna svar.

Men det enda som vi vet idag är att vi känner en enorm saknad efter dig och vi tror att även de andra hundarna känner så.

Vi tänkte börja med att göra en minnessida till dig. Vi började skriva några rader. Men vi kände att vi inte orkade.

Vi måste samla oss.

Vi började se på bilder som vi tagit av dig. Men kom fram till att vi inte hitills kunde finna en enda bild som kunde göra ditt underbara väsen och personlighet rättvisa på det sätt som vi har av dig i vårt minne. Så vi får avvakta med detta.

Men vi vet att det kommer att bli bättre.